För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Denise Blomqvist lyfter i sin insändare en fråga som många lärare och även Ålands lärarförening delar en stark oro kring: varför presterar åländska elever svagare inom vissa områden i svenska och matematik, och framför allt – när börjar skillnaderna uppstå?
Det är en viktig fråga. För om vi endast analyserar resultaten i slutet av grundskolan riskerar vi att upptäcka problemen först när de redan har hunnit växa sig stora. Ska vi kunna sätta in rätt åtgärder behöver vi förstå hela elevens utbildningsväg och se vad som händer från de första åren i barnomsorgen och grundskolan fram till årskurs 9.
Från lärarhåll finns sedan länge en oro över utvecklingen. Lärare möter varje dag elevernas varierande förutsättningar och ser konsekvenserna när grundläggande färdigheter inte har befästs tillräckligt tidigt. De ser också hur undervisningen påverkas av större stödbehov, frånvaro, skoltrivsel, förändrade arbetssätt, digitalisering och de resurser som finns tillgängliga för att möta elevernas behov.
Därför behöver lärarnas professionella erfarenheter vara en central del av analysen. Det handlar inte om att leta efter vem som gjort fel, utan om att gemensamt förstå vad som har förändrats, varför det har förändrats och vilka insatser som faktiskt ger resultat.
Samtidigt behöver vi vara försiktiga med snabba slutsatser. En elevs resultat i årskurs 9 är resultatet av många års undervisning och påverkas av en lång rad faktorer. Vi behöver förstå vad som eventuellt är specifikt åländskt och vad som är en del av en bredare utveckling inom det svenskspråkiga utbildningsfältet.
Ålandstidningen
Här tror jag att Åland har en stor möjlighet. Vi är ett litet utbildningssystem där det borde vara möjligt att följa utvecklingen från barnomsorg till grundskolans slut, kombinera forskning och resultatdata med lärarnas professionella kunskap och tillsammans bygga en mer sammanhållen utbildningskedja.
Målet måste, precis som Denise Blomqvist skriver, vara att färre elever hinner halka efter på vägen.
Men för att lyckas med det behöver vi göra mer än att konstatera att resultaten har försämrats. Vi behöver förstå varför – och låta både forskning och lärarnas erfarenheter ligga till grund för de beslut vi fattar framåt.
