En folkvald har en annan ställning än en vanlig anställd. Det får inte innebära att arbetsmiljöfrågor hamnar mellan stolarna.
Folkvald är inget frikort
Arbetsmiljö » En folkvald har en annan ställning än en vanlig anställd. Just därför måste kommunen ha klart för sig hur den ska agera när ett arbetsmiljöproblem rör en folkvald.
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
En kvinnlig tjänsteman i en åländsk kommun uppgav till Nya Åland (14/8) att hon under sju år utsatts för trakasserier och fysiska närmanden av en manlig politiker i samma kommun. Allvaret i det behöver nog knappast understrykas.
Den svårare frågan är vad en kommun gör när den som påstås skapa arbetsmiljöproblemet är folkvald.
På en vanlig arbetsplats är ansvarskedjan åtminstone på pappret ganska enkel. Det finns en chef. Det finns ett arbetsgivaransvar. Den som missköter sig kan kallas till samtal, få en varning och ytterst förlora jobbet.
Med en förtroendevald ser det annorlunda ut. Ett förtroendeuppdrag är inte en anställning, och den folkvalde kan därför inte hanteras som vanlig personal i den rollen. Mandatet kommer från väljarna eller från ett politiskt organ. Samtidigt försvinner förstås inte kommunens ansvar för dem som faktiskt arbetar där. Arbetarskyddslagen säger att arbetsgivaren, när den fått information om trakasserier eller annat osakligt bemötande som medför olägenheter eller risker för en arbetstagares hälsa, med de medel som står till buds ska vidta åtgärder för att få bort missförhållandet.
Där uppstår en rätt knepig skarv. Kommunen kan inte hantera en förtroendevald på samma sätt som en anställd, men arbetsmiljöansvaret finns kvar. Dessutom arbetar tjänstemän och politiker nära varandra i en kommun. Det kan göra en sådan här situation extra känslig, särskilt när den som ska agera samtidigt behöver ha en fungerande relation till den politiska ledningen. Men frågan får inte för den skull hamna mellan den politiska och administrativa sidan.
Ålandstidningen
Och då blir ett annat ord i rapporteringen intressant: ”informell”. Efter att uppgifterna blivit kända höll kommunen ett extrainsatt möte som av kommunstyrelsens ordförande beskrevs som en ”informell diskussion” (Ålandstidningen den 17/8). Det behöver inte betyda att mötet var fel eller tandlöst. Men det väcker ändå en större fråga.
På Åland är vi vana vid att lösa mycket på informell väg. Ofta fungerar det alldeles utmärkt. Det är en av fördelarna med ett litet samhälle: vägen till rätt person är sällan särskilt lång.
Men alla åländska kommuner har anledning att ställa sig frågan: Vad händer när ett arbetsmiljöproblem rör en folkvald?
Men allt blir inte bättre av att vara informellt. När det handlar om arbetsmiljö, makt och allvarliga anklagelser behöver det vara tydligt vem som tar emot informationen, vem som utreder, vem som fattar beslut och vem som ser till att något faktiskt händer. Annars finns risken att många känner till saken, flera har pratat om den, men alla tror att någon annan tar den vidare.
Kommunstyrelsens ordförande säger till Ålandstidningen att det redan finns rutiner, men att de uppenbarligen inte har fungerat. Det pekar på att frågan inte bara handlar om vilka rutiner som finns, utan om hur de fungerar i praktiken. Ett nytt policydokument löser ganska lite om ingen agerar när det faktiskt behövs.
Det aktuella fallet måste förstås hanteras sakligt och rättssäkert. Men alla kommuner har anledning att ställa sig frågan: Vad händer när ett arbetsmiljöproblem rör en folkvald? Då räcker det inte alltid att ”ta ett snack”. Och svaret på frågan ska inte behöva ta sju år att besvara.
