Vårt hav förstörs lokalt – inte i statistiken

John Holmberg (Lib) försöker i sitt svar till Rädda Lumparn tona ned fiskodlingens miljöpåverkan genom att förflytta debatten till hela Östersjöns totalvolymer. Lumparn inte är Östersjön. Lumparn är vårt lokala innanhav, grunt, långsamt omsatt och redan hårt belastat. Det är i Ängösund utsläppen hamnar, inte i Helcoms Excel-filer.

Holmberg visar gärna siffror på promillenivå för hela Östersjön, men fiskodlingens utsläpp hamnar inte ”utspritt i Östersjöns storskaliga fosforcirkulation”. De hamnar i Ängösunds trånga vatten, där de bryts ned och förbrukar syre – oavsett fosforns mineralform. Det är välkänt i både Havs- och vattenmyndighetens och Naturresursinstitutets rapporter: organiskt material från fiskodling påverkar bottnar kraftigt även om fosforn är delvis bunden.

Hur mycket har fiskodlingen försämrat vattenkvaliteten? Holmberg nämner 0,3 ton fosfor och 2,5 ton kväve per år från odlingen. Det är mer än tillräckligt för att lokalt trigga algblomningar, försämra siktdjup, skapa periodvis syrebrist och driva på övergödning i ett redan svagt havsområde. Att jämföra dessa utsläpp med hela Östersjöns massbalans är ett sätt att slippa prata om vad som händer just där odlingen ligger.

Fiskodlingen har försämrat värdet på strandtomterna långt utanför Ängösund. Människor som bor kring Lumparn vet att dålig vattenkvalitet och algblomningar minskar rekreationsvärdet och att slam och grumliga vatten påverkar badmöjligheter samt att syrebrist och bottendöd har negativ inverkan på fiske och ekosystem. Detta är inte teori – det är verkliga konsekvenser för människor som investerat i både hem och fritidsfastigheter som drabbas.

Holmberg lyfter branschens ekonomiska betydelse. Men när han beskriver fiskodlingen som ”modern och hållbar” bortser han från att just denna fiskodling bidrar till att bottnar och vatten i dess närhet är kraftigt miljöpåverkade. Vi efterlyser inte fler utzoomade grafer över Östersjöns totala fosforlager. Vi efterlyser ansvarstagande på den plats där utsläppen faktiskt sker.

Det finns i dag företag som odlar fisk på land – med rening. De betalar för sin miljöpåverkan. De tvingas hålla sig inom moderna krav. Fiskodling i öppna kassar gör inte det. Här skickas kostnaden rakt ut i vårt gemensamma hav – och på skattebetalare som får stå för övervakning, provtagning och åtgärder.

Holmberg undviker den mest grundläggande frågan vi ställde i vår insändare:

Varför ska ett av Ålands mest känsliga innanhav offras för en näring som kan bedrivas renare någon annanstans?

Låt oss prata om verkligheten i Ängösund. Vi står fast vid vår uppfattning: Fiskodlingen i Ängösund orsakar stor lokal miljöpåverkan, är otidsenlig och bör avvecklas. Lumparn är värd mer än politiskt raljerande med siffror.

Rädda Lumparn r.f.