Missnöjet större än någonsin – och LR lyssnar inte

Det går knappt många dagar utan att skärgården uppmärksammas, ventileras i någon form i åländsk media.

På sociala medier, närmast då Facebook/Skärgårdstrafikens framtid, är trådarna, många, långa och innehållsrika. Givetvis ibland också spretiga och ovidkommande. På traditionella färre och i regel sakligare. I båda fallen, traditionella och sociala medier, är det främst skärgårdsbor som uttalar sig, har åsikter inte sällan i form av kritik av landskapsregeringens (LR) beslut dvs politik rörande skärgården.

Mest handlar det, till minst typ 95 procent, om skärgårdsfärjorna dvs trafiken som samtlig boende är mycket beroende av. Den enskilt, men inte enda, viktigaste faktorn för skärgården. Nu och på sikt.

Allt från långsiktiga planer och beslut som att gå från gällande ”långrutt” till ”kortrutt” som turlistor/turer, Ålandstrafikens oöversiktliga regelverk, prissättning med mera. På senaste tiden har media också tacknämligt lyft fram några av frågorna i den redaktionella texten.

Aldrig, vågar jag påstå med ett 40-årigt perspektiv, har missnöjet bland de som bor i skärgården varit så stort som det är i dag. Det gäller framförallt kortrutten, där det blir både bökigare och total längre resor än i dag för många av skärgårdens invånare, primära brukarna, men drabbar också övriga kategorier som sommargäster och turister. Men missnöjet finns också för beslut på detaljnivå som turer, tonnage, bokningssidor, regelverk och daglig praxis på färjorna där bristerna verkar att vara många och i en del fall rentav strukturella (sitter i väggarna sedan långt tillbaka).

I de flesta inlägg, särskilt i traditionell media (läs insändare i dagstidningarna), är tonen mest i all sin berättigade kritik mest hövlig och oftast konstruktiv. Mycket sällan direkt ”gnällig” vilket skärgårdsbor oftast orättvist blir beskyllda för även om frustrationens bägare ibland fullt begripligt rinner över. Också skärgården förstår att landskapets ekonomi, precis som omvärldens, är ansträngd och att en anpassning behövs som alla i någon form måste delta i.

Svaren från LR är mest tystnad, det vill säga svar uteblir, vilket tyvärr nästan har blivit en norm för LR, och när svar ges är de till begränsad del förklarande men mest defensiva och försvarande. Mycket sällan, veterligen, framkommer en vilja att försöka förstå och föra dialog som kan leda till ändringar, där det är möjligt, som brukarna kan leva med och som visar att de har blivit hörda. Tyvärr mycket ”närdemokrati” som sämst (Åland har cirka 31 .000 invånare och borde kunna vara ett föredöme).

Det är att hoppas att LR framöver bemödar sig (kanske nästa regering?) bättre än i dag att lyssna på, det vill säga förankra sina beslut, också i dessa frågor, bland de som drabbas av LR:s beslut det vill säga brukarna och deras företrädare. Det för att i alla avseenden, på nästan all plan fatta bättre och optimalare beslut. Och det specifikt när det gäller den för skärgården så viktiga trafiken som tyvärr i dag överlag inte sköts som det borde anstå en ”sjöfartsnation” som Åland.

John Wrede, Brändö