För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Landskapsregeringen har nyligen kommit ut med sin strategi för naturskydd och restaurering (4.6.2026). Målsättningen är att från knappa 9 procent skyddad natur i dag småningom uppnå EU:s mål som är 30 procent. För detta ändamål vill landskapsregeringen nu köpa mark.
I media meddelades tre saker om strategin: 1. Färdplanen och kostnadskalkylen kommer i september. 2. Möjliga skyddsområden är ännu preliminära och regeringen behöver köpa in mark- och vattenfastigheter av privata markägare. 3. Det är viktigt att påpeka att detta är kunskapsgrundlag (märkligt ord!), det behöver beslutas om och förankras lokalt enligt åländska prioriteringar.
Vackert så, men erfarenheten har visat att när något ärende är EU-baserat så är det skäl nog att ställa frågor innan man går vidare. Med andra ord, det gäller att begära hela bilden först.
För det första, måste landskapsregeringen äga ett markområde innan det kan räknas med till EU:s naturskyddssystem? Finns det inte andra alternativ?
För det andra, har landskapsregeringen nu plötsligt pengar i kassan för ändamålet samtidigt när det måste sparas i en och annan verksamhet? Å andra sidan, är tilltänkta prisnivån skälig?
Ålandstidningen
För det tredje, kanske de av landskapsregeringen beslutade åländska prioriteringar, som baserar sig på landskapsregeringen och EU-krångel, inte riktigt är markägarens prioriteringar? Är det till hundra procent säkert vad landskapsregeringen tänker använda de köpta områdena till?
För det fjärde, tänker landskapet öka på sin personalstyrka för att kunna ordentligt ta hand om sina nyköpta markområden? Och vad kommer det att kosta till?
För det femte, om man ändå vill sälja så ska man inte nöja sig med hänvisningar till EU-lagar i avtalet utan man ska begära få se alla sidor och gå igenom dem, ordentligt.
Skulle det inte vara bättre och billigare att skapa ett ordentligt rådgivande system till hjälp för markägare som frivilligt vill skydda naturen på sina ägor? Det andra viktiga skulle vara att ta ordentligt hand om de redan exiserande och planerade naturskyddsområdena, eller hur?
