För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
När beviljade beslut bara blir tomma ord på ett papper.
Att leva som familj med ett barn som har omfattande funktionsnedsättningar innebär vardagliga utmaningar som få utomstående kan föreställa sig. För oss är enkla saker som att ta syskonen på bio eller gå på restaurang en omöjlighet. Därför blev vi lättade när Kommunernas socialtjänst (KST), för några år sedan, beviljade vår son en stödperson några timmar i månaden – en insats avsedd att ge resten av familjen välbehövlig avlastning.
Glädjen blev dock kortvarig. Under hela processen har KST lagt hela ansvaret för att hitta stödpersonen på oss föräldrar. Vi har inga anhöriga som kan ställa upp. Efter mycket letande hittade vi själva en lämplig person via fritids, men när hon tvingades sluta på grund av studier stod vi återigen ensamma. Sedan dess har vår son och vi inte haft något stöd.
I KST:s stadgar fastslås att myndigheten är skyldig att ”utan obefogat dröjsmål verkställa och leverera de stödinsatser som har beviljats”. Trots detta läggs verkställandet över på pressade föräldrar. Vi har nu stått utan stödperson i flera år sammantaget. Jag vet att vi inte är ensamma; jag har talat med flera andra föräldrar i exakt samma situation. KST beviljar insatser på pappret, men levererar dem inte i praktiken.
Detta upplägg sparar säkert pengar åt KST, men det sker på bekostnad av utslitna familjer och är därtill lagvidrigt. Om KST inte kan hitta personal i egen regi måste de köpa in tjänsten externt. Efter att jag varit i kontakt med ett av företagen som skulle kunna leverera insatserna fick jag till svar att KST redan köper in sådana tjänster. Detta väcker ju då givetvis frågan; vilka familjer får stödperson via dessa företag och vilka får inte? Är det de som skriker högst? Vilka barn och familjer väljer KST bort trots lagstadgad rätt till de beslutade stödinsatserna?
Ålandstidningen
Trots otaliga mejl, telefonsamtal och möten möts vi av total tystnad och/eller passivitet. KST sviker sitt lagstadgade ansvar och de sviker barnen och deras familjer.
Jag kräver därför ett offentligt svar från KST: Hur motiverar ni att ett beviljat, lagakraftvunnet beslut läggs på hög, och varför tillåts ansvaret för verkställigheten hamna på föräldrarnas axlar? Varför och hur gör KST skillnad på barn och barn som alla har fått beslut om stödinsatser?
