Landskapsregeringens naturenkät kan ge värdefull lokal kunskap, men den väcker också frågor om hur svaren senare används.Karin Hougberg
LR måste sluta skapa oro bland mark- och vattenägare
Äganderätt » Landskapsregeringen (LR) visar än en gång brist på respekt för äganderätten när man i en enkät återigen riskerar förbise de åländska mark- och vattenägarnas rätt att själva få vårda och sköta sina områden. Utan inblandning av tjänstemän och offentliga myndigheter
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Det har gått troll i LR:s miljöarbete. Gång efter annan söker man stora offentliga lösningar och man riskerar att glömma bort den privata äganderätten och inte minst den kunskap som finns runt om på Åland. Så upplever många mark- och vattenägare det. Här förvaltar enskilda mark- och vattenägare varje dag den natur som myndigheterna nu vill planera för.
Vilka naturområden besöker du helst och var finns platser som borde utvecklas eller bli mer tillgängliga? De frågorna ställer landskapsregeringen (LR) till allmänheten om Ålands natur- och grönområden. En relativt oskyldig fråga kan tyckas vid en första anblick. Lokal kännedom är värdefull och som kunskapsunderlag kan enkäten fylla ett syfte.
Men ett kunskapsunderlag är aldrig helt neutralt. När myndigheter samlar in uppgifter om vilka områden allmänheten värderar högt, vill bevara eller vill göra mer tillgängliga, kan uppgifterna senare få betydelse för hur områden prioriteras i planering och naturvård.
Samtidigt saknas också en tydlig redovisning av hur svaren ska användas i den fortsatta planeringen och vilka följder de på sikt kan få för markanvändningen. Om ett utpekat område senare påverkar prioriteringar för skydd, tillgänglighet, planläggning eller offentlig finansiering måste mark- och vattenägarna få komma in långt före besluten
Det är alarmerande att de borgerliga partierna Liberalerna och Centern i regeringen inte tydligare sätter gränser för en politik som kan urholka förtroendet mellan myndigheter och enskilda ägare. Det borde sitta i ryggraden att naturvård måste utgå från tydliga spelregler, äganderätt och lokal förankring.
Ålandstidningen
Där måste de borgerliga partierna i regeringen skärpa sig, stå upp för sin ideologiska grund och se till att naturpolitiken vilar på åländska ägandeförhållanden, lokal kunskap och fungerande ersättningsmodeller.
Äganderätten är inte särintresse. Den förutsätter ansvar och långsiktig förvaltning. Den är grunden för investeringar. Otydliga myndighetssignaler kan äventyra både förvaltning och investeringar.
Med detta sagt är det rätt att kartlägga värden. Men processen måste vara tydlig och transparent om materialet senare ska användas för att påverka markanvändningen. Frivillighet, avtal, ersättningar och tidig dialog är bättre än restriktioner uppifrån.
LR måste förstå att otydliga besked kan skapa oro. När myndigheterna använder ord som ”bevara”, ”utveckla” och ”tillgängliggöra” bör de också förklara vad orden innebär i praktiken. Kort och gott är det verkliga problemet inte att människor tillfrågas, utan om de tillfrågas utan att få veta vad deras svar kan leda till.
LR bör därför redovisa om enkätsvaren publiceras i kartform, hur de vägs mot markägarnas kunskap och invändningar, om de kan användas för nya planer eller skyddsåtgärder samt när den berörda ägaren får möjlighet att bli hörd.
Det är inte detaljfrågor. De avgör om medborgardialogen stärker förtroendet eller myndigheten först samlar underlag och sedan informerar dem som faktiskt berörs.
LR behöver se över hur de arbetar och de borgerliga partierna måste sätta ner foten. Man behöver även involvera markägare och näringsidkare tidigt. Frivilliga avtal med skälig ersättning ska vara förstahandsvalet.
Det här vet ju LR är en lyckad väg framåt, vilket framgången med programmet för frivilligt biotopsskydd visat där privata markägare mot en rimlig ersättning skyddat 180 hektar natur på Åland.
Det är viktigt att alla som känner engagemang deltar i enkäten. Alla röster måste höras även de kritiska. Arbetet behöver sedan säkerställas så att inte hela landskapet blir ett myndighetsprojekt. Där måste de borgerliga partierna i regeringen skärpa sig, stå upp för sin ideologiska grund och se till att naturpolitiken vilar på åländska ägandeförhållanden, lokal kunskap och fungerande ersättningsmodeller. Där har det brustit rejält på senare tid.
