Systemfelet

Räcker det att kalla sig självstyrelsens väktare och drömma om diverse koalitioner? Kanske det, men samtidigt förutsätter det lavinartade militära övertagandet/agerandet i Norden nog mera vaksamhet och kunskap av oss på Åland.

Franska senaten kom nyligen ut med en lång redogörelse om det militära läget i Norden, ett citat: "De historiska juridiska mekanismerna för neutralitet har sedan dess försvagats. Svenskarna remilitariserade ön Gotland 2017, finländarna har sedan 2018 utnyttjat resurserna från 1921 års konvention för att organisera övningar på Ålandsöarna, och norrmännen förutser redan vid denna tidpunkten den ryska invasionen av Svalbard-arkipelagen, där internationell rätt möjliggör en känslig samexistens för resursutnyttjande."

Franska staten vill på olika sätt normalisera sin närvaro i Norden (militär, legalt, via försäljning av utrustning). Samtidigt skapas tvingande EU-direktiv, vilket i sin tur gör att stater sätter upp spelregler för marknadens aktörer. De börjar även blanda sig i dess processer. Detta blir lättare genom att bland annat europeiska bidrag och lån behöver man inte betala tillbaka om satsningen misslyckas, allt görs ju "grönt".

I de fromma projektens namn har det uppstått ett för Åland farligt systemfel. Risktänkandet sätts ur spel. Eller vad ska man tro när en insändarskribent nyligen tyckte att man kan kanske kan använda vindmyllornas grunder i havet och hamnen för ”något annat” när/om projektet inte visar sig lyckat. Vem bestämmer sedan över det där "något"?

Merja Renvall (Ob)