Insändare

FFC:s rådgivning riktar sig i första hand till arbetstagare, men förvånansvärt många kontakter kommer från arbetsgivare, skriver insändarskribenten.

Organisering är en del av ett fungerande samhälle

Region- och organisationsexperten Kristiina Linna skriver om facklig organisation i sin insändare.

Skicka in en insändare

För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.

Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).

På Åland känner man varandra. Här finns det mycket förtroende och god praxis i arbetslivet, som ofta grundar sig på muntliga avtal. Som regel går allt bra och det finns flexibilitet på båda sidor, både arbetsgivaren och de anställda är flexibla när det behövs.

Särskilt i förändringssituationer kan det behövas externt stöd och trygghet som erbjuds av både arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressentgrupper. Jag representerar FFC:s 18 fackförbund på Åland och ansvarar för arbetslivsrådgivningen, som i första hand riktar sig till medlemmar i FFC:s fackförbund. Förvånansvärt många kontakter kommer dock från åländska arbetsgivare. Frågorna gäller löner, semester, arbetstider och till exempel permitteringar. Jag har instruerat en del arbetsgivare att bli medlemmar i ett arbetsgivarförbund inom sin bransch. Rådgivningen bekostas av arbetstagarorganisationerna, så rådgivning till arbetsgivarna är inte prioriterad. Oorganiserade arbetstagare får råd, men de uppmuntras att gå med i facket inom sin bransch.

Efterfrågan på rådgivningstjänster har också påverkats av att Regionförvaltningsverket sedan ett par år tillbaka inte har haft någon inspektör fast placerad på Åland och att det är svårt för många att hitta de rådgivningstjänster som finns i dag.

Tyvärr berättar fackets medlemmar ofta att det inte finns några förtroendemän på arbetsplatserna. De anställda säger också att arbetsgivaren har en negativ inställning till fackförbund och deras medlemskap. Många av medlemmarna är så kallade självbetalande, eftersom de inte vill att arbetsgivaren ska veta om medlemskapet. Denna typ av negativ inställning till fackföreningar borde inte vara en del av nutiden. Jag hoppas att en ömsesidig organisering skulle ses som fördelaktig. Spelreglerna ska vara tydliga för både arbetsgivaren och arbetstagarna.

Vi i facket besöker också läroanstalter för att berätta om spelreglerna i arbetslivet. Syftet med evenemangen är att säkerställa att de unga känner till både sina rättigheter och skyldigheter när de kommer ut i arbetslivet. Ibland händer det att man inte får den lagstadgade semesterersättningen när sommarjobbet tar slut. En del arbetsgivare lämnar inte ut någon lönespecifikation, vilket gör det svårt att reda ut saker och ting i efterhand. Det är också viktigt att berätta för de unga att de ska komma i tid till arbetet och följa de anvisningar och anvisningar som arbetsgivaren ger.

I Finland finns det allmänbindande kollektivavtal inom nästan alla yrkessektorer, som också finns på svenska. Dessa avtal ska följas av alla arbetsgivare som är verksamma inom branschen som minimivillkor för anställningsvillkor för sina anställda. De avtalsslutande parterna och arbetsgivarnas egna organisationer är bäst lämpade att ge råd om tillämpningen av kollektivavtalen.

Kristiina Linna

Region- och organisationsexpert

Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC

Mariehamn