Var är det cirkulära tänket, regeringen?

Nyligen beslutade finansminister Mats Perämaa (Lib) att förlänga landskapsregeringens ramavtal om inköp av kontorsmöbler. Enligt uppgift från förvaltningen har det avropats möbler för mer än 300.000 euro de senaste tre åren, till landskapsregeringen och underlydande myndigheter.

Den första frågan som infinner sig är förstås: behövs det verkligen så här mycket nya möbler?

Den andra frågan är om det sker något återbruk av möbler inom landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter, eller ska det alltid köpas nytt? Kanske en stol inte passar på ett ställe, men kunde användas någon annanstans? Finns det någon etablerad kontakt med kommunerna om ett utbyte?

Kort sagt: finns det något som helst cirkulärt tänk kring detta i landskapsregeringen?

Konsumtionsmönster är bland det svåraste att komma åt i det åländska hållbarhetsarbetet. Där har det offentliga en avgörande roll att spela. Man är en stor kund helt enkelt.

Jag minns diskussionerna jag hade tillsammans med dåvarande finansminister Roger Höglund (C), där vi båda lyfte fram idén om att skapa ett internt system för återbruk av möbler inom landskapsförvaltningen. Möbler skulle magasineras, repareras och återanvändas i stället för att köpas nya. Men den goda tanken verkar tyvärr inte ha implementerats i praktiken.

Lagtinget har i flera budgetbeslut slagit fast att landskapsregeringen ska bli mer cirkulär, bland annat genom hållbar upphandling och ökad återanvändning.

Jag vill rikta en direkt fråga till finansminister Mats Perämaa och klimatminister Camilla Gunell (S): När tänker landskapsregeringen ta steget från allmänna skrivningar om hållbar upphandling till att faktiskt komma till skott och bli en hållbar konsument? Gällande till exempel möbelinköp finns det exempel i Sverige på hur man inkludera återbrukade möbler i upphandlingar.

Alfons Röblom (HI)