Trafiken och skärgårdens position

En tidig morgon i medlet av 60-talet var vi med vår båt i Lappo, Brändö på uppdrag för att möta skärgårdsfärjan. Där rådde full aktivitet många resenärer, gods och tomater som det fanns rikligt av vid den tiden i Brändö. Lappo angjordes också av de så kallade Ålandsbåtarna Konow och Winga.

Vi samtalade med Arstu-Verner som var trossmottagare och stod där och såg nöjd ut med rörelsen i hamnen Ungdomarna hade börjat stanna hemma. Narrativet kändes positivt och en god utveckling vidtog Lappo och skärgården levde. Skärgårdstrafiken byggdes ut med en finansieringsmodell som var annorlunda än dagens. I korthet följde man riksbudgeten ganska långt vilket betydde att cirka 40 procent av den åländska trafikbudgeten anslogs för skärgårdstrafiken.

Sedan kom den fria budgeteringen vilket lät bra men det innebar att det inte fanns garantier för skärgården. Man måste förlita sig på den parlamentariska styrkan och då vet vi vem som drog det kortare strået i längden. Skärgården är inte en parlamentarisk grupp i egentlig mening men i praktiken eftersom situationen har förändrats opinionsmässigt. Partierna har en sval eller rent negativ inställning till skärgården för närvarande. Lite karikerat kan jag påstå att det finns lagtingsledamöter som upptäckt att det kan vinna röster på att ifrågasätta anslagen till skärgården.

År 2024 var kostnaderna för skärgårdstrafiken cirka 18 miljoner och det gäller ingalunda bara driften av färjorna utan det totala.

En centerpolitiker sade åt mej en gång i tiden att skärgården kommer att förlora på den friare budgeteringen, detta skulle vara en representant för ett regionparti.

En sida som ofta förbises när kostnaderna diskuteras är att enbart i skärgården bosatta noteras. Faktum är att en stor del är andra, huvudsakligen bestående av turister som förhoppningsvis ska ge intäkter också till hela Åland. Många turistbussar som övernattat i skärgården fortsätter till fasta Åland och reser med de kommersiella båtarna till fastlandet. Svenska bussar ser man sällan i den nordöstra skärgården, kanske marknadsföringen är bristfällig.

Taxfree-systemet kan väl betraktas som heligt för Åland och det är klart att det har haft betydelse också för skärgården genom att många skärgårdsbor arbetar ombord på färjorna och ändå kan bo hemma. Men när det gällde att få mera direkt beröring eller trafik mellan Gustavs på den fastländska sidan till Brändö, som det fanns intresse för under förutsättning att taxfree skulle gälla, var det slut på de positiva tongångarna. En lagtingsledamot sade i diskriminerande termer att skärgårdsborna inte hade sociala förutsättningar att klara av en sådan tillgång till brännvin som taxfree skulle innebära.

Redarna stod på bakhasorna och arbetade för att lagen om taxfree skulle gälla angöring av vissa nämnda städer. Så blev det och därmed fick man olika bestämmelser beroende av var man överskrider gränsen.

Olof Öström

Brändö