Ledare
Träffpunkt Ungdom har haft Pub Bastun som föreningslokal i flera årtionden.
Robert Jansson
Renovering av Pub Bastun kräver tydlig plan
Den som vill driva subventionerad verksamhet måste först visa ansvar, engagemang och att samhällsnytta finns innan skattepengar används.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Pub Bastun är i så dåligt skick att en totalrenovering bedöms kosta omkring 700.000 euro. Det framgår av en konditionsgranskning som staden låtit göra över fastigheten och i höst ska frågan diskuteras vidare.
Då kommer saken sannolikt att hamna i samma läge som i vintras, då frågan om stadens roll som hyresvärd och fastighetsägare orsakade debatt i Mariehamn och 1.400 personer skrev under en namninsamling om att bevara Pub Bastun.
Det råder inga tvivel om att Pub Bastun historiskt varit en bra plats för ungdomar, musikband och den alternativa scenen på Åland men när staden framöver går vidare med frågan är det viktigt att se till helheten.
Att bara hänvisa till Bastuns kulturhistoriska betydelse räcker inte. Föreningen Träffpunkt Ungdom har redan haft flera chanser att ta ansvar för lokalen, bland annat för några år sedan då man erbjöds köpa fastigheten för 80.000 euro. Den gången visades ingen initiativförmåga eller beslutsamhet utan i stället har fastigheten fortsatt förfalla – och nu kan alltså skattebetalarna komma att få stå för en väldigt kostsam renovering.
Att investera så mycket pengar och låta föreningen vara kvar på samma villkor som i dag skulle vara direkt oansvarigt, för att inte tala om djupt orättvist mot andra föreningar och aktörer i Mariehamn som betalar marknadshyra för sina lokaler.
Principen måste vara enkel: Den som vill driva en verksamhet ska först visa ansvar. Staden kan sedan stötta när det finns en tydlig plan, ett långsiktigt engagemang och en rimlig ekonomisk modell. Att först investera flera hundratusen euro för att sedan hoppas på att det finns en förening som fyller huset med innehåll är förstås helt uteslutet.
Stadsdirektör Arne Selander har helt rätt när han säger att staden måste hitta ett annat användningsändamål för att motivera den höga renoveringskostnaden, även om han enligt föreningen verkar hänvisa till felaktiga uppgifter om hur mycket fastigheten faktiskt nyttjas.
Man kan också fråga sig hur dialogen mellan staden och föreningen egentligen ser ut när den typen av missförstånd hamnar på tidningssidorna. Borde inte föreningen i vintras, med vind i seglen från namninsamlingen, ha tagit chansen att sätta sig ner med staden för att verkligen visa varför just de är rätt aktör för Bastun – och vilken roll man är beredd att spela framöver när fastigheten står inför nödvändiga renoveringar?
Inte heller när staden 2023 erbjöd föreningen att köpa Bastun fick föreningen fram något konkret. I stället valde man att avvakta och låta frågan vila. Först när förslaget om en extern försäljning blev aktuell i vintras vaknade man. Det väcker frågan om huruvida föreningen är tillräckligt engagerad eller beslutsam för att driva en renoverad Pub Bastun vidare.
En annan fråga är om Pub Bastun i dag verkligen har ett så stort kulturellt värde och fyller en så viktig funktion för ungdomar och musikscenen som vissa hävdar, eller om opinionen snarare drivs av nostalgiska känslor hos de generationer som upplevde Bastuns storhetstid. Under de senaste åren har vi ju till exempel fått se den åländska rockscenen blomstra på helt andra platser än Bastun, även om det säkert är så att det var där många av dem en gång började.
Föreningen har sagt att man är öppen för samarbeten och det är nog en nödvändighet om man ska kunna fortsätta hålla till i Pub Bastun. Alternativ finns nämligen. Bastun kan renoveras och hyras ut på marknadsvillkor, med möjlighet till subvention om särskilda samhällsnyttiga skäl finns. Den kan öppnas upp för fler aktörer och verksamheter, så att den blir en resurs för många snarare än en lokal för en enda förening.
Eller så kan staden återigen erbjuda föreningen att köpa eller arrendera på tydliga villkor, men då är det upp till bevis.