Ledare

Riktigt så hemskt som att huvudet exploderar är inte det svenska valet, men inte långt ifrån. Plötsligt haglar påhoppen mot både vänner och motståndare – och opinionen tycks svänga kraftigt. Hur det kommer att gå när rösterna räknats om nio dagar kan ingen säga.

Svenska valet är galet

För tre veckor sedan var den svenska valrörelsen ljummen och avslagen. Sedan dess har den gått bananas och nu blir den sista veckan en riktig rysare.

Publicerad

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

Att valrörelser har blivit betydligt mer oförutsägbara och avgörs först under sina slutskeden har vi fått lära oss – men frågan är om inte årets svenska valrörelse tar priset. För lite drygt tre veckor sedan beklagade sig undertecknad över att valrörelsen knappt kändes som mer än en vanlig politikvecka. 

Så är det inte längre.

På tre veckor har vi sett arga angrepp på motståndarsidan, påhopp på tänkta regeringspartners, kramar, avfärdanden och, inte minst, en rejäl skiftning i opinionen.

Under lång tid skilde det åtta-tio procentenheter mellan blocken, där oppositonen såg ut att segla mot en vinst. Men de två senaste opinionsmätningarna visar att läget är betydligt jämnare i dag. Novus konstaterar en skillnad mellan blocken på 2,6 procentenheter, Demoskop säger 3,3. I båda fallen noterar också två för valet avgörande händelser; Socialdemokraterna backar kraftigt samtidigt som sorgebarnet Liberalerna har fått nytt liv och kan nå fyra procentsspärren.

Kanske ska man inte vara förvånad över siffrorna, årets svenska valrörelse är nämligen smått galen. Vi hade förväntat oss attacker över blockgränsen, men den senaste veckan har de största bråken handlat om schismer mellan partier som hoppas kunna bilda nästa regering tillsammans (vi återkommer till regeringbildningen).

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ifrågasatte Kristdemokrateras Ebba Busch efter att hon flirtat vänsterut. De åt sockerkaka tillsammans, men freden blev aldrig mäklad. Samma Åkesson konstaterade att han inte såg stödröster på Liberalerna som något positivt, sedan kramades han med L-ledaren Simona Mohamsson i Aktuellt. Bara för att dagen efter fortsatt tveka kring stödröster.

SD har 12–14 ministerposter om man vinner valet, vilket statsminister Ulf Kristersson (M) avfärdade.


På vänstersidan
har V-ledaren Nooshi Dadgostar lanserats som en potientiell finansminister, men statsministerkandidaten Magdalena Andersson (S) ser inte V som ett givet regeringsparti. Samtidigt har Centern fortsatt en röd linje för regeringssamverkan med Vänstern.

Det är hela havet stormar med nio dagar kvar till valet. Men det mest avgörande är ändå huruvida Liberalernas ”allt eller inget”-taktik från i våras, där man öppnade för att sitta i regering med SD, gör att partiet överlever. 2,8 procent hos Demoskop (upp från 2 sedan senaste mätningen) och 3,3 procent nos Novus (1,9) gör att partiet har en chans. Och det är också chansen för Tidöpartierna att hålla fast vid regeringsmakten. 

På sociala medier finns det många borgerliga väljare som uppmanar till stödröster på L, väl medvetna om att partiets vara eller icke vara också avgör vilken sida som får bilda regering.

Och då är vi framme vid regeringsbildningen, och den blir inte enkel oavsett vem som vinner.

Om Ulf Kristersson ska få bo kvar i Sagerska huset måste han släppa många ministerplatser till Sverigedemokraterna, också tunga – och i flera fall omstridda – portföljer. Moderaterna ser ut att gå mot ett dåligt val och bli markant mindre än SD, men Kristersson är trots det given som statsminister. Det innebär å andra sidan att poster som justitieminister och försvarsminister mycket väl kan hamna hos SD, vilket kommer utlösa protester. Hur Kristersson hanterar det blir avgörande för hans regeringbildning.

Till vänster blir en regeringsbildning betydligt svårare. Vänstern och Centern står långt ifrån varandra politiskt. Ska man hårddra det är det bara motståndet mot SD som förenar partierna. Centern vill inte sitt i en regering med V, men V kräver ministerposter för att stöda en S-ledd regering.

Magdalena Andersson har påtagligt svårt att hantera situationen. I två större utfrågningar i tv i veckan har hon vägrat svara på om Vänsterpartiet kommer att få platser i en framtida regering. Den här veligheten från Socialdemokraterna, tillsammans med bristen på svar kring hur mycket skatter vänstern vill höja (lägger man ihop alla förslag blir det mycket) och en allt för stor tilltro till ”sitt still i båten”-tänkande torde vara orsakerna till det markanta tapp man lidit i opinionsmätningarna. 


Med nio dagar
kvar till valet ser båda statsministerkandidaterna ut att ha stora problem – och ingen kan säga hur det hela slutar.