Låt gymnasiemyndighetens debattinlägg om hotade brist på studieplatser leda till en välbehövlig politisk diskussion om prioriteringar.Daniel Eriksson
Brist på studieplatser vore ovärdigt Åland
Det vore ovärdigt ett självstyrt samhälle som det åländska att inte kunna erbjuda alla sina unga en studieplats. Vi styr själva över vår utbildning, vi äger själva våra skolhus, vi bestämmer själva vår budget. Om något ska fungera på Åland är det just det här.
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Ändå är det precis den situationen Ålands gymnasiemyndighet nu varnar för. I sitt budgetförslag för 2027 räknar myndigheten med att nybörjarplatserna i den gemensamma antagningen kan behöva minska från 420 till 337, alltså med 83 platser, samma år som årskullen från grundskolan är ovanligt stor, 373 elever. Det ger 0,9 platser per elev, mot 1,16 i år. Lyceet kan tappa en klass. Vid yrkesgymnasiet riskerar turism, merkonomutbildningen med den nya yrkesinriktade specialundervisningen eller it-stödperson att inte kunna starta. Och trots det, och trots nio färre årsverken, ligger förslaget ändå runt 250.000 euro över ramen.
Merparten av skolhusen ägs alltså av landskapet självt. Pengarna byter ficka, men på vägen förvandlas en uppskrivning i bokföringen till en verklig kostnad i en skolas drift, och därmed till ett hot mot studieplatser för sextonåringar.
Petter Lobråten
Myndigheten är själv tydlig med att detta inte är någon rekommenderad lösning utan en konsekvens av den tilldelade ramen. Med andra ord: en tydlig inbjudan till en politisk diskussion om prioriteringar. Sista ordet har landskapsregeringen och lagtinget, och siffrorna brukar hinna röra på sig på vägen dit. Men larmet är värt att lyssna på, för det pekar rakt in i landskapets egen ekonomi.
Den största interna kostnaden i gymnasiets budget är hyran för lokalerna: 5.706.000 euro. Personal och lokaler tillsammans äter drygt 85 procent av budgeten. Myndigheten pekar själv ut det mer resonliga alternativet till att stryka utbildningar, nämligen fortsatt reducerad internhyra under 2027 och 2028, år då skolan dessutom ska klara stora renoveringar, folkhögskolans integrering och en möjlig överföring av städfunktionen.
Vad betalar skolan för? Enligt landskapsrevisionens effektivitetsrevision, utförd av BDO Audiator, består internhyran av driftskostnader, avskrivningar och en kalkylerad internränta på det värde fastigheterna fick när de fördes över till Fastighetsverket. Husen skrevs då upp till gängse värde, och eftersom avskrivningarna räknas på det uppskrivna värdet blev de betydligt högre än de varit i landskapets egen bokföring.
Revisorerna konstaterar att värderingen resulterat i ett överfinansierat system: hyresgästerna faktureras för avskrivningar som vida överstiger Fastighetsverkets faktiska investeringsbehov, och kassan har vuxit sig onödigt stor. Internhyrorna utgör i sin tur en betydande del av landskapets samlade verksamhetskostnader. Landskapsregeringen lånar dessutom sedan 2025 räntefritt ur kassan.
Ålandstidningen
Merparten av skolhusen ägs alltså av landskapet självt. Pengarna byter ficka, men på vägen förvandlas en uppskrivning i bokföringen till en verklig kostnad i en skolas drift, och därmed till ett hot mot studieplatser för sextonåringar.
Vitsen med att äga sina egna skolhus kan omöjligt vara att hyran ska bli det som stoppar eleverna vid dörren.
