För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
I Ålandstidningen den 31 augusti ondgör sig en stadsbo över stadens planer på att placera ut blomlådor modell större som farthinder på Södragatan och Mariegatan inför nästa sommar.
”En bedrövlig idé”, sammanfattar kritikern som hävdar att trafiken på Södragatan är lugn, utom möjligen under morgonrusningen.
Som boende vid Södragatan sedan mer än 40 år håller jag inte med. Det räcker med att konsultera Statistisk årsbok för Åland: sedan 1983 har totalantalet fordon på Åland ökat från drygt 15.000 till nästan 55.000 år 2024. Antalet personbilar har ökat från drygt 9.000 till drygt 26.000 under samma period. Nya bostadsområden har byggts i södra Mariehamn och Järsö där hushållen ofta kör med flera bilar. Åland hade 866 registrerade personbilar per tusen invånare år 2024, fler än listettan i EU, Cypern.
Det är alltså ett faktum att året runt-biltrafiken ökat markant under åren, också i Mariehamn.
Södragatan (och parallellgatan Mariegatan som också är aktuell för stadens blomlådor) är speciella såtillvida att de saknar trottoarer. Alla trafikgrupper ska alltså samsas på samma gatuutrymme, inklusive barn, hundar och många igelkottar. Att bilisterna ska köra sakta när trafikmiljön ser ut som den gör borde vara en självklarhet även utan hinder men så är det inte.
Ålandstidningen
Jag ansvarar tillsammans med grannen för egna blomlådor på Södragatan för tredje sommaren i rad, helt enkelt för att det är det enda möjliga sättet att med stadens tillstånd markera för bilisterna att 30-gränsen ska följas.
Jag märker att de flesta bilister numera har fattat galoppen och kör sakta. Det är jag glad och tacksam över.
Men snart kommer vintern när alla trafikgrupper måste trängas på samma smala, plogade yta. Det är då det blir farligt på riktigt (utom för igelkottarna som tack och lov sover då). Både Södragatan och Mariegatan används för smittrafik för stressade bilister och motorburna ungdomar söderifrån som tar snabbaste vägen till skolområdet, och den trafiken är inte lugn.
I den generalplan som stadsfullmäktige antog 2006 (inte fastställd men vars riktlinjer ändå ska följas fram till 2036) sägs bland annat att ”genomgående gator med risk för smittrafik bör ses över” och åtgärder som nämns är avstängningar, enkelriktningar eller liknande.
Den trafiknätsanalys som staden lät göra 2003, och som låg till grund för 30-gränsen på de flesta av innerstadens gator, slog fast att fysiska åtgärder som ombyggnader eller andra hinder behövs för att säkra efterlevnaden. På våra lokalgator har sådana åtgärder inte vidtagits.
Med andra ord: att begränsa smittrafiken på Södragatan är ingen ”bedrövlig idé” – behovet av trafikbegränsning är sanktionerat av staden redan för 20 år sedan.
På en punkt håller jag ändå med dem som är kritiska: trafiksäkerhetsarbetet är stadens plikt och ansvar och det ska inte vila på invånarnas axlar.
Blomlådor i all ära, men nu är det hög tid för stadens politiker och tjänstemän att äntligen få till stånd permanenta året om-trafikhinder enligt gällande riktlinjer på våra trottoarlösa gator.
