Ett lyckligt folk?

Man blir inte klok på statistiken.

Ena dagen har Finland EU:s största arbetslöshet, flest självmord och tätast förekomst av familjevåld.

Nästa dag är Finland världens minst korrumperade land med världens lyckligaste folk.

Den här paradoxen förklarar experter med att finländarna har så mycket lägre förväntningar än andra. Därför är vi lyckliga trots att maken går utan jobb, grannen misshandlar sin hustru och kollegan begår självmord.

Man hävdar att finländarna vuxit upp under knappa förhållanden och därför nöjer sig med så lite trots att alla begriper att den förklaringen kanske höll på Runebergs tid, men inte längre.

Vem som är lycklig, vem olycklig är en subjektiv fråga. Om någon säger sig vara världens lyckligaste så kan en utomstående inte invända och påminna om det kalla vädret. Är man lycklig så är man.

Däremot ljuger statistiken om Finland som världens minst korrumperade land. Den som följer med medier vet att nyheter om mutbrott och bästa broder-nätverk duggar tätt.

Här har experterna en trovärdigare förklaring. De internationella organ som jämför förekomsten av korruption räknar hur ofta ordet ”korruption” förekommer i nationella medier. Eftersom Finlands strafflag inte känner till ordet korruption skriver våra nyhetsmedier i stället om givande och tagande av muta, missbruk av tjänsteställning med mera.

Att det är synonymt med korruption upptäcker inte de som mäter fenomenet och placerar därför Finland som etta i världen.

När det gäller familjevåld kan man bara förundra sig över att så litet görs för att skydda kvinnor och barn.

Alltför ofta får vi läsa att myndigheter, dagis och grannar sett åt ett annat håll när våldet mellan hemmets fyra väggar kulminerat i ännu ett fall med en alkoholiserad svartsjuk man som mördar barn och hustru.

Den som är vuxen kan välja sitt sällskap och har åtminstone i teorin en möjlighet att undvika ”farliga platser” efter mörkrets inbrott. En vuxen kan iaktta sin omgivning, se hotbilder och reagera i tid.

Ett barn har inte samma möjlighet. Ett barn har uppfostrats inte bara till att lita på vuxna utan också blivit tillsagd att man måste lyda vuxna.

Därför är ett barn extra utsatt i en hård värld. Och därför är det extra avskyvärt när vuxna använder sin maktposition för att utnyttja, misshandla, bedra och lura barn.

Våra domstolar borde göra en rejäl skillnad mellan fall där offret är barn och vuxen. Den som våldför sig på barn borde automatiskt få en dubbelt strängare dom.

Det går enkelt att genomföra. Inga nya lagar behövs, man inför bara en automatisk dubblering av straffskalan om offret är barn.