Stora strukturella förändringar krävs

Redaktör Jonas Bladh har vid ett par tillfällen skrivit insiktsfullt om konflikterna i staden. Eftersom jag varit med i stadspolitiken länge kan jag se två strukturella förändringar som kraftigt bidragit till den instabilitet vi nu upplever. Den ena strukturen gäller maktfördelningen och den andra berör personalpolitiken.

Staden är en politisk organisation i vilken makten är delegerad mellan stadsstyrelsen och de politiska nämnderna. Båda ska förverkliga det folkvalda stadsfullmäktiges vilja.

Allt fler fullmäktigemedlemmar har tagit plats i någon av nämnderna. Detta för att skapa effektivitet i beslutsfattandet.

Stadsstyrelsen ska leda och samordna verkställigheten av beslut genom att höra nämnderna som är specialistorgan inom kultur- och fritid, stadsmiljö, utbildning och äldreomsorg. Nämnderna har genom delegeringen också en långt gående självständighet inom sina respektive verksamhetsområden.

Stadsledningen som bereder de ärenden som stadsstyrelsen ska besluta om eller förorda inför stadsfullmäktige har under sig tre staber av tjänstemän. Staberna är utveckling, personal och förvaltning.

Jag tycker att makten koncentrerats alltmer till stadsledningen och staberna på specialnämndernas bekostnad. Många av de konflikter vi upplevt i fullmäktige beror åtminstone delvis på att stadsledningen förbigår nämndernas åsikt eller avstår från deras expertis. I stället är det stadsledningen och staberna som bereder ärenden som ska till stadsfullmäktige för beslut. Stadsstyrelsen kan i sådana situationer ställas mellan två motstridiga förslag. Denna motsättning förstärks av att många i stadsfullmäktige redan i sin nämnd tagit ställning i ärendet.

Ordningen bör återställs. Stadsledningen och stadsstyrelsen ska respektera specialnämndernas roll i systemet. Maktkoncentrationen och likgiltigheten inför den delegerade ordningen är en stor orsak till den rådande obalansen och de många konflikterna.

Personalpolitiken har sedan förra stadsdirektörens tid hamnat på villovägar. Inom stadsledningen har en repressiv personalpolitik fått fotfäste. Den bygger på hot om disciplinära åtgärder, aktiv felsökning och osakligt bemötande. Raden av anställda som råkat ut för denna inhumana behandling har hunnit bli lång med åren. Polisanmälningarna är många. Anmärkningar och skriftliga varningar är inte ovanliga. Medarbetarenkäterna talar sitt tydliga språk. Arbetsklimatet är inte vad det ska vara på en demokratisk, jämlik och jämställd arbetsplats.

Våra medier har gjort ett värdefullt arbete genom att granska arbetsklimatet i staden. Nu är det politikerna som måste ta sitt ansvar och gå till botten med problematiken. Arbetsklimatet måste helt ändra. Målet måste vara att alla som jobbar för staden ska känna sig trygga, respekterade och uppskattade. Här måste stadsstyrelsen och stadsfullmäktige samarbeta. Personalen är vår viktigaste resurs hör vi ofta på fullmäktiges möten. Nu är det hög tid att visa det också i handling.

Barbro Sundback (S)