Oplanerbar el

Jan Grönstrand (Ålandstidningen 8/6 ) försöker bemöta min efterlysning av källhänvisningar i debatten om Ålands energiframtid. Initiativet är välkommet, men att presentera källor kräver också källkritik. Att Grönstrand i sina meteorologiska argument lutar sig mot den tyska lobbyorganisationen EIKE – känd för att förneka människans delaktighet i den globala uppvärmningen – drar tyvärr ner seriositeten i hans argumentation.

Låt oss titta på de faktiska tekniska och vetenskapliga källorna bakom påståendena:

1. Lokal effekt vs global uppvärmning: Grönstrand blandar ihop lokal omfördelning av värme med global uppvärmning. Den Harvard-studie (Keith et al., 2018) han refererar till visar att vindkraftverk nattetid kan blanda ner högre, varmare luftlager till marken genom mekanisk turbulens. Detta skapar ingen ny värme, och effekten är lokal. Att detta skulle orsaka regional torka 1.000 kilometer bort (Åland-Hamburg) saknar vetenskapligt stöd. FN:s klimatpanel (IPCC) visar tydligt att storskalig förnybar elproduktion är helt nödvändig för att bromsa uppvärmningen.

2. Felaktig modell för muddringsmassor: Grönstrands matematiska modell gällande projekt Sunnanvind haltar. Man kan inte beräkna miljöpåverkan genom att multiplicera projektområdets kvadratkilometer rakt av. Muddringsbehovet avgörs helt av teknikvalet. Väljs flytande fundament eller pålning i berggrunden blir bottenpåverkan en bråkdel jämfört med tunga betongfundament på mjuka sedimentbottnar. Att gissa volymer innan miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) är klar blir helt missvisande.

3. Balansering, inte en mardröm: Grönstrand kallar väderberoende el för en ”teknisk mardröm”. För elnätsoperatörer (som Fingrid och Svenska Kraftnät) är detta en känd utmaning som hanteras dagligen. Ingen har påstått att Åland ska drivas på enbart vindkraft när det är vindstilla. Nyckeln är balansering och energilagring – exempelvis genom grön vätgas, batterilager och utlandskablar.

Ekonomiskt visar rapporter från bland annat Energimyndigheten att landbaserad vindkraft i Norden i dag byggs på helt marknadsmässiga villkor, eftersom det är det billigaste sättet att producera ny el.

Vindkraften är inte felfri och storskaliga projekt medför lokala utmaningar som måste granskas noggrant. Men det absolut största hotet mot Östersjön och vår åländska skärgård är just klimatförändringarna, som tillsammans med jordbrukets och avloppens näringsläckage driver på syrebrist och döda bottnar.

Att ersätta fossil energi med förnybar el är det enskilt viktigaste vi kan göra för det globala klimatet och havsmiljön. Havsbaserad vindkraft görs inte utan miljöhänsyn – den görs för miljöns skull.

Conny Häger