Insändare
När Finlandia inte kan rädda oss – och Norrhavet snurrar för Nordpool
Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Finlandia ligger vid kaj med 50 megawatt maskineffekt – mer än hela Ålands normalbehov. Men trots denna kraft är hon lika användbar som reservkraftverk som en cykelpump i en storm. Huvudmotorerna driver propellrarna via växellådor, inte generatorer. Det finns ingen el att koppla in, hur mycket man än drömmer om ö‑drift. Det är som att försöka driva ett sjukhus med en motorsåg: mycket ljud, ingen ström.
Samtidigt står Finlandias mediastolthet laddande i hamnen: battericontainern på 1,4 MWh som sparar tre procent bränsle. En powerbank i containerformat som räcker i ungefär två minuter om man försöker driva fartyget på den. Den borde nästan säljas till högstbjudande som ”anti‑fossil symbolteknik” – tre miljoner euro borde inte vara omöjligt om budgivarna är riktigt entusiastiska. Det skulle åtminstone ge mer nytta åt aktieägarna än att låta den stå och ladda medan huvudmaskinerna de facto gör business, det vill säga det riktiga jobbet.
Men ironin blir ännu större när man lyfter blicken mot Norrhavet. Där planeras 300 vindkraftverk à 6 MW – en snurrande effekt på 1,8 gigawatt. Det är 36 Finlandia‑fartyg i konstant vindstyrka. Men i en nödsituation får Åland inte en watt av den energin. Allt går rakt ut på Nordpool, styrt av marknadslogik och kablar som leder bort från Åland. Vi kan bara stå i mörkret och titta på blinkande lampor i horisonten medan vår egen ö är svart. Det är som att bo bredvid en brunn men inte få dricka vattnet.
Det är här proportionerna blir tydliga. Finlandia är ett kraftpaket som inte kan ge oss el. Norrhavet är ett gigantiskt kraftverk som inte får ge oss el. Och Åland står kvar med ett energisystem som är N‑0 – ett enda fel från mörker. Det borde få ansvariga att fundera på hur tunn vår beredskap egentligen är.
För om kablarna från Finland slocknar och importen faller, då hjälper det inte att 300 turbiner snurrar på havet eller att Finlandia mullrar mindre vid kaj. Ingen av dem kan rädda oss. Och det är kanske den mest obekväma sanningen av alla: att Åland i ett enda huj skulle kunna gå från N‑0 till N‑1 – men bara om vi hade kontroll över vår egen energi, inte bara visioner eller tystnad om den.
Elån