Med skrämsel som vapen

Det handlar om ett mycket litet antal barn och unga, enligt uppgift i dagsläget två ukrainska barn, som kommit till Åland, men fall där KST i dag inte anser sig ha ett tillräckligt tydligt lagstöd för att besluta om att placera ensamkommande barn, som har uppehållstillstånd och hemort på Åland, i familjehem eller hos släktingar. Det borde med andra ord inte ha varit någon större fråga i lagtinget, inga stora kostnader (det mesta ersätts för övrigt av staten) och det handlar om en lucka i dagens lagstiftning.

Ack så fel man kan ha. I stället för en snabb behandling och ett klubbslag från talmannen blev det en av årets mest eldfängda debatter som till största delen handlade om något helt annat än lagförslaget som sådant.

Obunden samlings Christian Wikström och Stellan Egeland var taggade till tänderna för strid mot ett lagförslag som de uppenbarligen såg som en existentiell risk för hela landskapet Ålands väl, ve och framtid. Förslaget är, i den obundna tolkningen, ett sådant ekonomiskt incitament för familjer i fjärran länder att skicka sina barn till Åland för att utgöra ankare för att hela familjen sedan ska komma efter. Detta riskerar sedan att ge en framtid av massinvandring följd av gängvåldtäkter, bilbränder och förnedringsrån. Varningar om hur det gått i Sverige och övriga Europa kom på löpande band.

Svaret från de övriga partierna var enigt, i stort sett alla tog avstånd från de obundna bilderna av den åländska framtiden om lagförslaget antogs. Mer eller mindre inlindande uttalanden om rasistisk propaganda och nazistiskt tankegods levererades, och mottogs med välspelad förvåning från herrarna Wikström och Egeland.

Undertecknad slogs av främst två tankar under debatten; varför – och varför nu?

Att en lag måste uppdateras, justeras eller utökas på grund av att andra lagar påverkar hör till vardagen i lagtinget. Den här lagen är just en sådan. Tjänstemän vid KST har insett att man inte har fullgott lagstöd för att utföra sitt arbete på bästa sätt, och regeringens tjänstemän har tagit fram ett förslag till åtgärder. Sedan brukar sådana här förslag klubbas av lagtinget utan större mankemang. 

Så varför förvandlades detta förslag till en ytterst känsloladdad debatt om invandring och migration? Det enda skäl man rimligen kan se är att det finns ett grundmurat hat mot all form av mångfald i Obunden samling (vilket man inte dolde i debatten) – och att man tror sig kunna vinna väljare på att ta striden i lagtinget.

Men varför nu? Varför i en fråga som borde varit ett standardförfarande och vars lagparagrafer inte ens Christian Wikström och Stellan Egeland, intelligenta herrar båda två, rimligen kan tro ska leda till det samhällsförfall som de målar upp i sina apokalyptiska framtidsscenarier? Även här blir svaret det ovanstående, att man tror sig kunna vinna väljare.

Att måla upp hot och att spela på fördomar och rädslor har blivit populistpartiers favoritsätt att vinna understöd i den moderna västliga politiken. Fakta är underställt det väljarna känner, och kan man hitta en gemensam yttre ”fiende” är mycket vunnet. Obundnas kompisparti i Sverige, Sverigedemokraterna, har ytterst framgångsrikt använt metoden och kan lägga beslag på statsministerposten i höstens val genom den.

Frågan är om Obunden samling kan använda skrämsel som framgångsmetod på Åland? Inte omöjligt, hur sorgligt det än vore om måndagens debatt skulle få ett större genomslag. Åland är snarare en framgångssaga av mångfald med otaliga nationaliteter och språk som samsas i ösamhället som av de flesta som deltog i debatten beskrivs som världens bästa ställe att bo på. En paragraf i två stycken kommer inte ändra på det, oavsett vilka skräckscenarier som målas upp jakten på väljare.