Jakt på skarv inte enda lösningen

Mariehamns stad och Vesterkalmare byalag fortsätter med planerna att få status på fågelskyddsområdet upphävd på Råttgrundet. Meningen är att börja med skyddsjakt på skarven.

Att börja nu med skyddsjakt under den livligaste turistsäsongen med tät trafik av fritidsbåtar till och från Östra hamnen känns inte smart för sjöfartsstaden Mariehamn. Det finns många barnfamiljer i båtarna och har man tänkt att det ska bli föräldrarnas ansvar att förklara skjutandet och dödandet av skarvarna... eller hur ska staden gå ut med en vettig information?

Det tål att sägas en gång till att skyddsjakten efter häckningsperioden är mycket mera humant, då de små fågelungarna undviker att gå under den plågsamma hungerdöden. I stället för att använda bössa, kunde man välja alternativa metoder, även effektivare. Man kunde anhålla undantag för landstigningsförbjudet för att stryka skarväggen med olja, vilket stoppar kläckningen.

Kalkyler har gjorts att en storskarv äter fisk cirka 0,5 kilo per dygn, så 400 skarvar på Råttgrundet äter 200 kilo per dygn och cirka 1,4 ton per vecka. I bräckt vatten i Östersjön och kring Åland äter skarven främst bottenlevande och mindre fiskar: bland annat braxen, mört, storspigg, tånglake, simpa, abbore och smörbult. Många av dessa arter benämns som ”skräpfisk” och man har planerat effektiverad, så kallad reduktionsfiske, det vill säga att man tar ur Östersjön de höjda halterna fosfor och kväve på detta viset.

Skarvens bajs har så höga halter av basiska ämnen att de dödar vegetationen på häckningsholmarna. Man har i Finland gjort experiment på hur lång tid det tar för dessa ”skelett-öar” att återhämta sig när skarvarna är borta. I regel behövs två sommar, så är den ursprungliga floran och faunan återställd.

Som motivering till skyddsjakt har även nämnts vissa bakterier i tarmfloran på skarven, vilka kan leda till att människan insjuknar, till exempel när man har badat i havet. Å andra sidan finns hos människans tarmflora också E coli-bakterier. Den kan i sin tur smitta skarven.

Mariehamn har på de senaste somrarna haft problem med bakterier i badvatten. ÅMHM har varit tvungen att periodvis stänga vissa badstränder vid Slemmern. Källan till dessa bakteriehalter har man varken kunnat hitta eller bevisa, men allehanda spekulationer har lagts fram. Nu behöver man inte mera leta ”de mystiska källorna”. Det framkommer med all tydlighet bland annat i Ålandstidningen den 27 april: ”VA-projekt i Jomala kan kosta 4,5 miljoner euro.”

Rauli Lehtinen (HI)

Pensionerad vterinär