Tänk om landsväg 2 var avgiftsbelagd med en vägtull vid Jomala kyrka. Din bil måste ha årskort, eller så får du betala avgift varje gång du passerar. Tog du en annan bil, eller traktorn, gällde inte årskortet.
Tänk om vägtullen också bestämde hur många fordon som ryms på landsvägen. –”Ajaj, det är fullt vid Maxinge, nu släpper vi inga fram mera bilar.”
Tänk om du släpps fram efter ett rysligt tjat om att du har förtur – och upptäcker att det är halvtomt på vägen!
Så där har vi det i skärgården. Vi måste betala för att åka på vår väg – havet. Vi måste boka plats på vår väg. Ofta påstås det att det är fullt, men när färjan lägger ut är den bara halvfull.
I lördags försökte jag boka min bil klockan 07.30 från Kökar till Långnäs, och hemåt klockan 18 från Långnäs till Kökar. Kvällsturen var fullbokad. Eftersom jag är skärgårdsbo försökte jag boka en skärgårdsplats. Fullbokat! Då ringde jag färjan, som får dela ut en extra skärgårdsplats – och den fick jag.
När ms Gudingen sedan la ut från Långnäs klockan 18 på lördag kväll var där 13 bilar + ett släp ombord. Fartyget rymmer 23 bilar plus 4 lastbilar. När jag berättar det för andra Kökarbor får jag bekräftat att detta händer hela tiden, gång på gång, på de flesta turer.
Det här är ingen kritik mot besättningen, som gör sitt allra bästa. Men någonstans finns det ett allvarligt fel i systemet. Det här är väldigt samhällsonyttigt. Vi använder inte våra resurser (färjorna) som kostar mycket pengar. Det kostar också tid, bekymmer och oro för skärgårdsbor, jordbrukare, hantverkare och andra. Det gör skärgården mindre bobar.
Tänk om.
Christian Pleijel
