Handlingskraft eller motsträvighet?

Det åländska egensinnet har danat samhället i mer än 100 år med stolthet, självförtroende och framåtanda. Egensinnet har varit en drivkraft för innovation och förändring. Man kan i dag undra om inte egenskapens mörkare sida har gripit tag i oss. Håller egensinnet på att bli kontraproduktivt?

Kommuner får gå med mössan i hand till regeringen när pengarna är slut. Professorer varnar för vad demografin och en stagnerande ekonomi kommer att betyda för våra många kommuner, för allas vår välfärd. Vi håller på att säga nej till storskalig vindkraft, trots att både forskningen och näringslivet uppmanar oss att ta steget. Man reser ragg när skärgårdstrafiken moderniseras, trots att varken vår gemensamma plånbok eller natur längre tål att flottan bränner sju miljoner liter bränsle per år. Vi upprätthåller gamla mönster, vanor som utarmar såväl kassa som miljö.

I dessa ovissa och oroliga tider kan det vara tryggt att blicka bakåt. Man blir lätt lite nostalgisk. Håller bekanta ting i ett fast grepp. Men det kommer dessvärre inte att bära oss i framtiden.

Borde vi likt mannen i den musikaliska Österjösagan ”Havsandar” kastas överbord och få uppleva havets undervattensvärld? Eller åtminstone få en hink kallt vatten över oss? Så att egensinnet kan återfå sin skimrande färg. Att handlingskraften åter kan lysa starkare än motsträvigheten.

Michael Gunell (S)