För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Sommaren 1719 uppmanades befolkningen från predikstolarna i de svenska kustlandskapen i Ålands grannskap, att vara redo "med sina försvarsgevär, spadar och åtta dagars kost".
Det ryska angreppet som följde i juli leddes av irländaren von Lacy med sin kejserliga galärflotta med kosackförband, rapporterades av kyrkoherden i Hargs församling, Roslagen, Anders Hessling. Skildringarna går utöver dagens bleka pamflett till svenska hushåll ”Om kriget och krisen kommer”, med anlagda bränder, fullskalig förstörelse och plundring med tagande av gisslan i fiendehand.
Åland hade redan besatts 1714, och Lövökonferensen på Vårdö om diplomati och fred befanns fruktlös. Landskapet utgjorde i stället baseringen för tsarens uppladdning och militära överskeppning vidare västerut.
I dag – i ett hårdnande omvärldsläge som nalkas Ålands – historiskt sett – hårt prövade skär, öar och invånare, har givetvis beredskapen och sårbarheten återigen hamnat i fokus. Åland följer här, delvis, yrvakenheten i Sverige i jämförelse med den finska redobogenheten, där statsmakten aldrig gjort avkall på överlevnad i utbyte mot något ”satumaa” eller sagoland. Natomedlemskapet handlar i hög grad om förstärkt resiliens, eller motståndskraft för viktiga civila försörjningsfunktioner, eller i värsta fall deras återställande.
I jämförelse har Åland och ålänningarna många fördelar som följt av både geografisk skala, beprövad erfarenhet och identitet med erkänd samhörighet. Demilitariseringen både underlättar och renodlar många gånger lösningar och åtgärder till skillnad från Sverige och Finland där myndigheter måste avväga rivaliserande krav från den militära delen av totalförsvaret.
Ålandstidningen
Landskapets utspridda befolkning men ändå med jämförelsevis korta avstånd främjar tillgänglighet och beredskap trots det självklara beroendet av logistik och sjötransporter.
Ålands sårbarhet i stort, men i synnerhet skärgårdens, handlar om denna infrastruktur och kommunikationer med färjor, farleder, broar och vägar. Vår direkt livsviktiga service måste upprätthållas medelst sådana förbindelser och består inte minst av tjänster som medicinsk omvårdnad, äldreomsorg och kommunalteknik.
Oklarheter i både beslut, befogenheter, service och lagerhållning av bland annat läkemedel blir av central betydelse måste således lösas upp på förhand mellan etablerade och nyinrättade beslutsorgan och av Ålands delegationen.
För civil beredskap bör alla goda erfarenheter från kuster i både Sverige och Finland, men också de baltiska länderna tjäna till insikt och efterföljd. Senast har Region Östergötland uppdaterat sin rapport om ökad beredskap i sin skärgård och län med 8.000 öar som är av värde för motsvarande planering och projekt på Åland.
Inför sommaren invigde länsstyrelsen dessutom Sveriges första service- och beredskapspunkt på Möja. Syftet är att stärka civilberedskapen i Stockholms skärgård med tillgång till el, mat, drivmedel och samhällsviktig service även vid långvariga strömavbrott och andra samhällsstörningar.
