Dags att återvända till Stockholm

Den ligger där och bubblar, frågan om Åland ska öppna ett representationskontor i Stockholm. Sedan stängningen 2017 har frågan dykt upp lite nu och då. Politiskt motiverades stängningen med att det var en kostnadsinbesparing, men sanningen var snarare att behoven hade ändrats sedan uppstarten drygt 20 år tidigare och att det politiska intresset hade svalnat. Ändå bubblar frågan, och nu är det dags att öppna kontoret på nytt.

I en insändare från den moderata lagtingsgruppen i torsdagens tidning lyfts frågan om ett Ålandskontor i Stockholm åter upp på agendan. Precis som insändaren konstaterar är erfarenheterna från representationen i Helsingfors mycket goda. Det arbetet visar att Åland måste finnas på plats för att få sin röst hörd. Att då inte finnas på plats i Stockholm, när Sverige är en av Ålands viktigaste marknader och en central politisk arena, är besynnerligt och kortsynt.

Att finnas på plats är avgörande för att kunna påverka. Åland kan inte utgå från att alla tänker på Ålands bästa och att det räcker att dyka upp en gång om året eller skicka ett officiellt brev. Man behöver vara där och visa på både problematik och möjligheter, och konkurrera dagligen med andra regioner och intressegrupper som pockar på uppmärksamhet. Det är spelets regler.

Det är tydligt att Åland tidigare inte klarat av detta på ett bra sätt. Samtidigt är det lika tydligt att arbetet som utförs av Ålands representant i Helsingfors, Johan Ehn, och landskapets ministerråd i Bryssel, Anton Nilsson, är en viktig del i att vi i dag har en bättre dialog med de styrande i Helsingfors och att utvecklingen av tullkodexen, än så länge, gått i rätt riktning. 

Visserligen är det många runt dem som hjälpt till, men fotarbetet görs på plats av kompetenta representanter som kan föra sig i maktens korridorer.

Nu finns det kanske de som säger att svensk lagstiftning inte påverkar Åland på samma sätt som lagstiftningen i Helsingfors eller Bryssel, men det är en sanning med modifikation.

Svensk lagstiftning påverkar oss kanske inte direkt alla gånger, men i praktiken sker det vid ett flertal tillfällen. Se bara på möjligheten för ålänningar att skriva högskoleprovet på Åland, som upphörde hösten 2023 efter en lagändring i Sverige, eller skattegränsen mot Sverige som är byråkratiskt bedrövlig. Lägg därtill de höjda kraven på åländska studenter vid antagning till svenska universitet.

Detta är bara några få exempel där Åland borde ha bevakat frågor i ett tidigare skede och funnits på plats för att få dem avgjorda i en för Åland bättre riktning. Till detta kommer det åländska näringslivets stora beroende av den svenska marknaden, i allt från rederinäring till bank och turism. Sammantaget är det uppenbart att Åland behöver finnas på plats i Stockholm. Den kostnaden betalar sig snabbt när frågor avgörs i rätt riktning.

Syns man inte så finns man inte – så är det även för Åland. Åland behöver synas mer och ta mer plats för att få saker att gå åt rätt håll. Här kunde Åland med fördel se närmare på Färöarna och Grönland, som kommit längre i de här frågorna. Hur jobbar de, och hur samarbetar de med den danska staten? Kunde Åland rentav finna ett samarbete med de andra autonomierna? 

Hur som helst behöver Åland redan nu stärka sin röst i Stockholm, så vi får hoppas att en satsning finns med i nästa budget. Det är en liten kostnad i förhållande till vad som finns att vinna. Det är, som insändarskribenterna konstaterade, dags att återigen öppna fönstret västerut.