Charlie Kirk var ett föredöme i debatten

Så ledde den extrema polariseringen i USA till att en ung, kristen, konservativ opinionsbildare, tillika familjefar blev skjuten till döds. Han, i likhet med mången ann, hade säkert gjort sig skyldig till en del klantiga uttalanden och hans åsikter behöver man inte hålla med om, men hans främsta budskap handlade om att olika åsikter måste få finnas och framföras i ett demokratiskt samhälle, och att samtal och debatt är vägen fram, inte våld. Han var ett föredöme i att ta debatten med de som tycker olika. För detta skulle han dö.

Det finns uppviglare på bägge politiska sidor som driver på polariseringen. Politiker vill plocka politiska poänger och det gör de gärna genom att svärta ner motståndaren. Men efteråt går de ut, skakar hand och dricker kaffe tillsammans. De är kollegor, som i slutänden håller varandras rygg alternativt biter ihop för att inte sänka sig till samma usla nivå som motståndaren.

Vi, folket, drivs däremot allt längre ifrån varann, dialogerna blir allt färre, meningsutbytet med människor av annan åsikt avstannar. Vi fikar inte med fienden. När den ena polen dessutom i allt högre grad sysslar med att demonisera den andra genom att använda de mest avskyvärda epitet de finner och med emfas hävda att de andra är ett hot mot demokratin, blir det farligt.

De flesta människor tycker nämligen någonstans, att en högerextremist, en nazist, en fascist kanske bara får vad den förtjänar. Steget blir kort för en galenpanna att ta till våld.

Här har media ett större ansvar än vad man låtsas om. Genom att okritiskt använda sig av vänsterns invektiv och bunta ihop exempelvis högerextremism med konservatism gör ni oss konservativa till lovliga måltavlor för ett eskalerande politiskt våld.

Historien har lärt oss totalitarismens logik; först stämpla, sedan tysta, till slut slå ihjäl. Tänk om människan kunde lära sig av historien. Tack Emil Alm för att du försökte stå upp för det rätta.

Ålands Konservativa Förening Urd r.f