Byråkrati hämmar kreativt byggande

Jag vill spinna vidare på Erik Schüttens insändare om ”Överdriven byråkrati”, det genomsyras på flera områden i vårt samhälle. Ett område som överdriven byråkrati också ställer till det i är inom byggnation.

I dag då vi vill bygga, om det så är ett litet växthus, en sjöbod eller bostadshus, så ställs vi inför det faktumet att kommunerna/LR ställer mängder av krav och har sida upp och sida ner av lagar och förordningar som vi måste följa, därtill kommer även kommunens egna ”åsikter/direktiv”.

Inledningsvis ska man helst ha arkitektritade ritningar i ”19” exemplar, från alla håll och kanter. Kommunen beslutar om antalet syner, helst 7 stycken i olika skeden, den byggnadsansvariga ska helst ha ingenjörsutbildning inom byggnation, staketet får vara max si och så högt, färgen ska vara diskret, taklutningen ska minskas/ökas med så och så många grader med mera med mera, kraven tar aldrig slut.

Vem sitter och beslutar om detta, jo byggnadsnämnden i respektive kommun. De som sitter i byggnadsnämnden har inget krav på utbildning inom området, det innebär att deras beslut i mångt och mycket blir godtyckligt, alltså lite luddigt beroende på vad just de personerna anser, då de ju också har möjlighet att göra undantag till nästan varje förordning, om de så önskar.

Då kommunen och LR ställer alla dessa krav och även ska utföra alla dessa syner med yrkeskunnigt folk med pekpinnen i handen, så kan man tycka att de har det övergripande ansvaret ifall min byggnation i ett senare skede faller ihop, men nej, det har de inte, det är mitt ansvar trots alla krav och syner, rätt så märkligt faktiskt.

Nu kanske någon tycker att man måste ha denna oändliga byråkrati och alla dessa krav för annars börjar alla ”Youtube-byggare” bygga sina egna hus. Självklart anser jag att man måste ha ett byggkunnande men kraven får inte gå till överdrift, byråkratin får inte ta över. Om jag vill skapa en fin/vacker byggnad, som står sig i decennier, varför ska då några som sitter med makten ha möjligheten att rasera mitt skapande?

Inte kommer någon byråkrat och säger till en konstnär mitt i målandet av tavlan; tavlan är för stor – tavlan har för mycket röd färg. Hur hämmande skulle inte det vara? Och helst ska ju konstnären också innan målandet av tavlan påbörjas ha skickat in 19 olika ritningar om hur slutresultatet ska bli, det lämnar inget utrymme för skapande i stunden.

Jag har flera gånger besökt samhällen ute i världen där just denna konstnärliga förmåga att bygga olika/annorlunda gör kvarteret till ett vackert kvarter och av just den orsaken har blivit känt och lockar till sig åskådare som inspireras av det. Så varför ska vi ruta in oss i ett fyrkantigt tänkande och dessutom med all denna onödiga och väldigt hämmande byråkratin?

Vi som bygger är alla vuxna ansvarstagande personer, så om mitt bygge faller ner på mig så är det jag som tar smällen både fysiskt och juridiskt.

En sak till, vågar jag skriva under detta med mitt namn? Nej, för det försvårar säkerligen framtida byggnadslovsansökningar.

Byggare Bob