Att säkra gymnasieplats är inte lyx utan ansvar

På Åland är gymnasieutbildning i praktiken inte längre ett val bland flera. För många unga är den en nödvändighet för att kunna få arbete, bygga en framtid och stå på egna ben. Då duger det inte att samhället nöjer sig med fina ambitioner. Då måste vi också säkra att varje ungdom faktiskt får en gymnasieväg in.

Det är här den nya gymnasielagstiftningen är viktig. I det antagna lagförslaget lyfts nu stöd för studerande upp i lag, inte bara i läroplansgrunderna. Det handlar om rätt till allmänpedagogiskt stöd, specialpedagogiskt stöd och mångprofessionellt stöd, samt ett tydligare stöd för pedagogiska assistenttjänster. Det är ett stort steg i rätt riktning, eftersom stöd inte ska vara något som varierar med välvilja eller lokala tillfälligheter, utan något som unga kan lita på.

Men lagtext i sig räcker inte om vi inte också vågar tänka klokt om resurserna. Den avgörande frågan är inte om Åland har råd att satsa på ungdomar. Den verkliga frågan är om vi har råd att låta bli. Arbetslöshet, avbrott i studierna och utanförskap blir snabbt mycket dyrare för samhället än tidiga insatser, stöd och en trygg väg genom gymnasiet. Det betalar sig mänskligt, socialt och ekonomiskt att hålla kvar unga i utbildning.

Därför behöver vi en åländsk modell som inte bara talar om ansvar, utan som också bär det i praktiken. Bättre övergångar mellan grundskola och gymnasium, tidigare vägledning, fler flexibla lösningar och stöd som kan sättas in innan problemen växer sig stora. En ungdom som får rätt stöd och en plats i gymnasiet är inte en kostnadspost. Det är en framtida arbetstagare, kollega, skattebetalare och samhällsbärare.

Om vi menar allvar med att Åland ska vara ett samhälle som håller ihop, då börjar det med att ingen ung människa lämnas utan väg vidare. Där måste politiken vara tydlig. Vi har inte råd att förlora unga till väntan, passivitet och utanförskap. Vi har råd att investera i dem. Och vi har inte råd att låta bli.

Henrik Löthman (S)