Hanna Kupljen sitter hemma i lägenheten på Fågelberget. Sprudlande berättar hon om tiden som dansare. Om buggen och uppväxten i Norrtälje. Om hur dansen kom in i hennes liv redan som väldigt liten.

– Jag följde med mamma och pappa. De tog mig med på socialdans i Norrtälje, något slags knytkalasdans. Mamma och pappa dansade och jag var med. Jag fick stå på pappas fötter och han lärde mig foxtrot, och jag var med när mamma lärde min bror dansa.

Första dansen som Hanna provade på var balett och efter det folkdans. Men det var när buggen kom in i bilden som hon verkligen fastnade. Som åttaåring följde Hanna med ett par kompisar som höll på med bugg till deras förening i Norrtälje. Och det blev så lätt även för Hanna att fortsätta med dansen tack vare att kompisarna höll på med det.

– Sedan så blev vi ännu tajtare i kompisgänget där. Och så började jag tävla. Jag fastnade för det ganska direkt.

Nervös första tävling

Sitt första SM tävlade Hanna i 1997 – i dubbelbugg – vilket innebar att de var tre som tävlade tillsammans i stället för två. Då, i det där första svenska mästerskapet, gick det inte så bra. Hanna var jättenervös.

– Jag sprang ut och kräktes på ett cykelställ direkt efter, säger hon och kan i dag skratta åt minnet. Men då var det ett stort tillfälle som ledde till mycket känslor och nervositet.

Det var ett SM där alla som hon såg upp till deltog. Hon blev dock inte avskräckt. Tvärtom. Hon fortsatte med dubbelbugg i många år och bytte bara konstellationer. Men det har alltid varit buggen som varit favoriten av disciplinerna.

Länge var hon kvar i dansföreningen i Norrtälje. Hon och danskompisarna Göran och Angelica i föreningen var också de personer hon umgicks med allra mest. Men efter några år började dansföreningen tappa medlemmar, särskilt inom tävlingsdansen. Folk blev äldre och verksamheten mindre. Då började de tre åka till Uppsala för träning.

– Vi hade fortfarande samma tränare. Det var han som fick med oss dit. Pappa skjutsade oss till träningen i Uppsala en gång i veckan. Ibland två gånger i veckan.

Det handlade om dansföreningen Uppsala Bugg & Swing Society (UBSS). Där kom nya människor och vänner in i Hannas liv och när hon var i 15-årsåldern var det här verkligen hela hennes liv. I dansen fanns hennes närmaste vänner och tack vare alla träningstimmar ihop blev de allt bättre dansare.

– Det tog ett tag innan resultaten kom, men efter år av träning och tävling så började det lossna lite. Jag tävlade med Göran i några år och efter det började jag och Johan Haag dansa. Vi träffades första gången i Uppsala och hade tränat ihop i många år innan vi började tävla.

2005 gjorde de sitt första SM ihop i Halmstad.

– Vi blev tillsammans i samma veva. Det höll i elva år. Det var speciellt. Vi växte ihop. För dansen var det positivt – vi levde för den. Det var en väldigt rolig tillvaro! Men man tjänar inga pengar på dansen, säger hon och berättar om att hon jobbade som mäklarassistent och Johan som arkitekt i Stockholm dit hon hade flyttat som 20-åring.

Första guldet

– Vårt första SM gick inte så bra, men vi tränade vidare och 2008 i Enköping fick vi till slut kliva upp på pallen. Vi vann ett silver! Vi grät för att det var så mycket träning och slit bakom den pallplatsen.

Direkt de steg av prispallen firade de med kompisarna, sedan gick de tillbaka i träning genast igen. 2011 vann de sitt första SM-guld i Norrköping och det blev ytterligare två guld efter det, 2012 och 2014. Fram till 2016 var Hanna och Johan på pallen vid varje mästerskap. Genom åren har deras klubb UBSS haft stora framgångar och legat i toppen i Sverige.

2015 gick Hanna och Johan skilda vägar och det blev lite speciellt att träna och tävla tillsammans. Deras sista SM, 2016, slutade med en fjärdeplats.

– Det gjorde ont där och då. En stor besvikelse. Vi grät båda två. Att sluta med den placeringen …

– Johan ville inte tävla längre, och jag tänkte inte heller tävla mer. Men jag hade svårt att släppa det så senare den hösten gjorde jag och Stefan – som egentligen också hade slutat tävla – en tävling på skoj. Vi körde en tävling ihop den hösten vilket resulterade i tre SM ihop. Vi blev femma, tvåa och trea. Vi gjorde sista tävlingen 2020, precis innan pandemin kom.

Nu har tävlandet på nytt blivit aktuellt för Hanna. I seniorklassen. Återigen tävlar hon tillsammans med Johan Haag. Nu har de gjort två tävlingar tillsammans.

– Det var väldigt roligt, men mer än så blir det inte.

Sjuksköterskestudier

I höst börjar Hanna studera vid Högskolan på Åland, till sjuksköterska. På Åland hamnade hon tack vare åländskan och numera hennes svägerska Cecilia Lindman som hon hade träffat i Uppsala genom dansen, och hängt ihop med sedan dess. När Cecilia ville visa Hanna och ett par andra kompisar stället hon växte upp på tog hon med sig dem till Brändö, Torsholma.

– Det kändes som världens längsta resa, säger Hanna leende.

Under veckan i Torsholma råkade Cecilias bror Mathias Lindman komma hem på ledigt från sitt jobb som sjökapten på långfart. Hanna och Mathias möttes och blev kära. Hon åkte hem till Stockholm men kom tillbaka till Åland efter en vecka. 2021 flyttade Hanna till Åland. Nu har paret en son ihop och har renoverat Mathias och Cecilias barndomshem i Torsholma.

– Det känns jättebra, säger hon om att bo på Åland och att hon upplever det mer och mer som hemma.

– Jag visste från början att om jag och Mathias skulle få det att funka så var det jag som skulle flytta.

Nu delar paret tiden mellan huset i Torsholma och lägenheten på Fågelberget i Jomala. Och Hanna inser att hon behöver både och. Både lugnet i skärgården och det lite mer aktiva livet med möjligheten att kunna gå och handla när som helst och med mer människor runt omkring.

– Jag har ett betydligt större behov av det än Mathias, säger hon men tillägger att hon trodde att hon skulle sakna Stockholm mer än hon gör.

I över 20 år jobbade hon i mäklarbranschen. Till en början, efter flytten, fortsatte hon delvis med det – på distans mot Stockholm.

– Det är ett tufft jobb i Sverige. Jag kan det där och kände att jag ville göra något annat.

Nu är Hanna förväntansfull över att börja studera. Hon har insett att hon fortsättningsvis vill jobba med människor. Överlag har hon jobbat mycket med kundkontakt, inte minst genom jobbet på mäklarfirma men också genom rollen som personlig tränare och genom dansundervisningen. Hon har alltid varit intresserad av hälsa och har hela tiden tränat mycket själv. Däremot hade hon aldrig tänkt att hon vill jobba inom vården. Hannas svägerska Cecilia är precis som svärmodern Gun sjuksköterska och även Hanna kände att det verkligen var någonting hon kunde tänka sig att göra.

– Jag sökte till sjuksköterskeprogrammet och märkte att ”jäklar vad spännande det här är”.

När hon sökte och kom in visade det sig att hon var gravid med sonen Hugo som nu är ett år och tre månader, så nu börjar hon läsa i augusti i stället. Nu ser hon fram emot att kunna kombinera hälsa, sjukvård och äldre människor.

– Jag testar!

Lär ålänningarna bugga

Överlag tränar Hanna fortsättningsvis mycket. Framför allt springer hon väldigt mycket. I maj planerar hon att delta i Brändöluffen. Dessutom tar hunden Charlie en hel del av hennes tid i anspråk.

– Jag åker också ganska mycket till Sverige, säger hon och betonar vikten av att släkt och vänner ska ha möjlighet att träffa sonen Hugo.

Hannas pappa har näst intill också han flyttat till Åland. Hennes mamma gick hastigt bort, över en natt, 2020, så han vill gärna spendera mycket tid på Åland – nära sitt första och enda barnbarn. Nu har Hugo och hans morfar möjligheten att träffa varandra ofta. Barndomshemmet i Norrtälje finns fortfarande kvar i familjens ägo.

– Det är min idyll. Jag vill att Hugo ska få uppleva det. Pappa håller det också kärt.

Fritiden går till stor del åt till att fixa på huset i Torsholma och Hanna umgås mycket med Cecilia.

– Hugo älskar sin faster, farfar, farmor och morfar!

Som bäst är Hanna också aktuell med att dra i gång en nybörjarkurs i bugg på Alandica, fem torsdagar, tillsammans med Cecilia och Musse Westerlund. Hanna, Cecilia och Musse hade tränat och tävlat i samma dansklubb i Uppsala – Uppsala Bugg och Swing Society. Det var där de möttes.

– Jag lärde känna båda i Uppsala . Vi har mycket kompetens tillsammans. Vi kallar oss MusseÅgänget.

Hanna ser fram emot att börja med den här nybörjarkursen. Kanske dyker det också upp fler uppdrag framöver.

– För att lära ut bugg till ålänningarna!