Reija Lang hade tankar på att bli skådespelerska, åtminstone tills hon var sådär tio år gammal. Reija som växte upp i Kotka läste massor av böcker och blev bra på att hitta på historier.

– Jag har alltid varit en storyteller. På rasterna hittade jag på olika historier. Jag kunde se bilder visuellt i huvudet, som en story eller en film. Vi hade inget bibliotek nära, utan vi hade en bokbuss som kom. Jag kunde låna 50 böcker åt gången, säger hon och strålar i kapp med majsolen.

I gymnasiet låg skrivandet i fokus för Reija. Det hon skrev i modersmålet i studentskrivningarna fick uppmärksamhet genom att publiceras i lokaltidningen i Kotka. Reija sökte till journalistutbildningen i Tammerfors, men också till Handelshögskolan i Åbo. Bägge inträdesprov skulle ske samtidigt så Reija blev tvungen att välja. Hon bestämde sig för Handelshögskolan vilket resulterade i en ekonomie magisterexamen. Genom åren har Reija sedan jobbat med kommunikation och som copywriter.

Reija har även tagit kurser vid Teaterhögskolan i Helsingfors, både i manusskrivande och i skådespeleri. Det skulle dock dröja innan hon upptäckte sången, trots att hon hade musiken omkring sig under uppväxten.

– Alla i vår släkt var aktiva inom musik, men på något sätt inte jag. Det var väl lite rebell i mig. Jag hade tio i musik i skolan men tänkte bara: ”So what”.

Men så råkade Reija upptäcka karaoke under studietiden.

– Jag var helt nervös första gången jag sjöng på en karaokebar, men så kom det en engelsk kille efteråt och sa: ”Du sjunger jättebra”.

Reflektionen gav mersmak och hon fortsatte att sjunga karaoke. Återkommande fick hon höra att hon kan sjunga.

– Ingen hemma visste. Det var min secret operation.

Och så hände det sig att Reija under en kryssning till Stockholm 1996 hamnade på Åhléns bottenavdelning – på deras stora musikavdelning som fanns då. Hon blev berörd av någon magisk musik som spelades i högtalarna.

– Hypnotisk gick jag till kassan och frågade vem det var som sjöng, och fick svaret: ”Ella Fitzgerald”. Jag köpte hennes skivor och lyssnade på dem i bilen och sjöng med.

Studerade jazz

Fascinationen ledde till att Reija började fundera över hur hon skulle lära sig jazz.

– Först gick jag en kurs på Arbis.

En lärare där uppmuntrade henne att söka till musikkonservatoriet i Helsingfors. Själv hade Reija ställt sig frågan om det faktiskt var möjligt att söka till kurser när man är över 30. Hon var orolig över att tåget hade gått, men gjorde provet och kom in. Det handlade inte bara om jazz, utan om sång i allmänhet. Efter det gick hon allt mellan öppna universitetets kurser vid Sibelius-Akademin till privata lektioner och workshops både på hemmaplan och utomlands.

– Jag tog allt jag kunde.

Dessutom vann hon jazzsångtävlingen Lady Summertime 2002.

– Jag tävlade med två låtar och tänkte att jag skulle ta det som en kul upplevelse, att det skulle vara fint att vara med.

Sex sångare gick till final och när hennes tävlingsnummer, nummer fyra, ropades upp som vinnare förstod hon först inte att det var henne som åsyftades.

– Jag bara stod där tills organisatören hämtade mig.

Efter den där tävlingen har det hänt mycket. Sedan dess har hon spelat in sju skivor och skrivit texter till både finska och amerikanska kompositörer. Hon har lett flera egna band och hon har uppträtt på klubbar och festivaler såväl i Finland som utomlands. Dessutom har hon sjungit som solist med många storband.

Stark vilja

För Reija blev sången och jazzen en sådan självklarhet efter den där dagen då hon hörde Ella Fitzgerald.

– Det blev så givet för mig! Ellas röst som kom.

Reija betonar att vi kan få inspiration från vad som helst, men att det också handlar om att vi ska nappa på det. För henne, som inte hade hållit på med musik tidigare, innebar det verkligen om att bygga upp hela paketet. Och hon vägrade kasta in handduken. Viljan var så stark. Hon kunde gå genom sten för det här. Egentligen kan hon inte säga att hon är särskilt envis.

– Men jag har nog sisu. Jag ger inte upp!

Det handlar om att tro på sig själv och vart man är på väg.

– Och ta alla 1.000 miljoner steg. Jag är ännu på den resan! Jag hinner dö före jag är färdig.

I dag är jazzen, musiken och lyriktexterna en så stor del av henne.

– Jag hinner inte med så mycket annat. Jag tränar med band, skapar nya programidéer, skriver lyriktexter och producerar skivor.

I Finland har Reija varit en riktig jazzaktivist med engagemang i musikföreningar och som initiativtagare till olika evenemang.

– Det kommer jag att bli här också, säger hon skrattande och kommer vidare in på en person som har varit väldigt viktig för henne.

– Under mina jazzstudietider tog jag år 2000 del i Pop & Jazz-konservatoriets sommarjazzworkshop och stötte där på kontrabasisten Heikki Tegelman. Han var en stor artistperson. Han lade märke till min sång och sade första gången vi träffades: ”Du fraserar jazz bra”. Han sade också en gång: ”Jag har fyra söner men adopterar dig till min dotter”. Han var min mentor i 20 år. Han dog tyvärr för ett år sedan. Jag saknar honom, hans persona. Jag tänker att han följer min jazzresa där upp i himlen, liksom min pappa som dog redan 1991 och aldrig hörde mig sjunga.

Sångerska och kommunikatör

Reija kommer in på att många musiker och skådespelare också har ett annat jobb för att klara brödfödan.

– Inte minskar värdet av att vara skådespelare för att man jobbar som till exempel vårdare. Man kan ha olika roller under sitt liv, säger hon bestämt.

Själv jobbar Reija som kommunikatör för Transport- och kommunikationsverket Traficom, numera huvudsakligen på distans. Hybridarbetet som uppstod i samband med coronapandemin skapade nya möjligheter. Nu är hon ålänning sedan lite mer än ett år tillbaka. Reija är finskspråkig i grunden.

– Min sambo är finlandssvensk. I sju år har jag pratat svenska med honom, men han fyller i med finska ord i vissa meningar. Här på Åland pratar jag ju helt och hållet svenska. Det är intressant och inspirerande, säger Reija som trivs med att hela tiden utvecklas.

När Reija och hennes sambo flyttade till Åland var det efter ett längre kärleksfullt förhållande till öriket. Reijas började på 1980-talet då hon tillsammans med väninnor var på en två veckors cykelsemester på Åland.

– Vi cyklade från Kotka och tog färjan från Nådendal. Det var hela tiden helt soligt och klar himmel. Ett paradis. Efter det har jag varit här och seglat.

– Min man har också varit här om somrarna sedan han var liten pojke, i en sommarstuga i Eckerö, säger hon om sambon.

– För två år sedan var vi här, i Geta. Då kollade vi lägenheter och hus. Många finländare tror att det inte är möjligt att flytta hit och att man inte får äga något här. Men då började jag ta reda på möjligheterna. Den 24 februari, dagen då Putin attackerade Ukraina, var vi här och skulle skriva under papper för en hyreslägenhet och vi kände: ”Vågar vi göra det här”? Men vi var så förtjusta i lägenheten. Vi gjorde det snabbt och sedan tittade vi på varandra och frågade oss: ”Vad gjorde vi?”. Sedan organiserade vi flytten.

Jazzen levande

Reija hittade snabbt musiker att jobba tillsammans med på Åland, både med kvintett och med Alandia Big Band som solist. Hennes band Langitude Quintet föddes i slutet av augusti då hon för första gången jammade med Richard Palmer, Kjell Dahl, Tomas Tornefjell och Fredrik Erlandsson.

– Det är jätteroligt att jobba med dem. Vi planerar att skriva ny musik tillsammans med åländsk inspiration.

Det första gemensamma projektet var en hyllning till Horace Silver – 50-talets hardbobkompositör och pianist. När bandet gjorde en svensk version av en amerikansk låt berömde bandmedlemmen Kjell Dahl efteråt hennes svenska, vilket har uppmuntrat henne att sjunga mer på svenska.

– Efter de vackra orden om att jag sjunger bra på svenska vågar jag.

Reija skulle vilja hitta en poet eller liknande på Åland som skriver moderna texter på svenska.

– Jag vågar inte börja textsätta på svenska ännu. Jag behöver en ”partner in crime”. Någon som har en kreativ inställning och vill skriva kortare texter till låtar. Någon som är bra med texter, som berör.

Reija har en aktivistanda. Hon skulle vilja se ett jazzställe på Åland med regelbundna jazztillfällen. För Reija är det oerhört viktigt att hålla jazzen levande. Med det sagt har Langitude Quintet valts ut för att delta i ett kulturprojekt för skolbarn som organiseras av NIPÅ.

– I höst kommer vi att turnera runt i skolor på Åland och introducera unga människor till jazzens fascinerande värld. Fredrik Erlandsson som är jazzdoktor, trumpetare och pedagog, kommer att berätta om jazzens historia och sedan kommer vi att spela live i klassrummet och belysa vikten av kommunikation i improviserad musik.

Det här är ett projekt som ryms inom projektet Kulturkraft, något som möjliggör kultur i åländska skolor.

– Nu har vi chansen att nå den yngre generationen med jazzspiriten!

På frågan vad jazz betyder för henne, svarar Reija att den har lett henne till att lära känna så många fina musiker.

– Som det är ett privilegium att jobba med. Det är alltid en pirrande känsla när man börjar planera en ny produktion tillsammans. Det är en kreativ process, alltid med en rik terräng att bygga på, säger hon menar att jazz handlar om kollaboration.

– När det gäller improvisation är det magiskt hurudana sfärer man kan nå när man spelar med fina musiker på scen eller i studion. Det är så intensivt att man glömmer bort allt annat. Man känner bara den mikrosekunden – ingen framtid – man är här och nu i mitten av universum. Jazz gör mig också lycklig. Jag njuter när jag hör hurudana nyanser de olika instrumenten och musikerna kan skapa. Och jazzens rytmiska höjder, man känner dem i sin kropp!