För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Pia Eriksson lyfter bondens situation och det mesta hon skriver får jag instämma i. Den centrala frågan är dock hur man ska stärka det åländska näringslivets konkurrenskraft. På det har hon lika lite som någon annan ett svar. Och det är verkligen ingen easy fix. Vi har gått från ett väl differentierat näringsliv till en monokultur styrd av internationella bjässar.
I Sverige skedde det redan på 1900-talet då Domus och Ica etablerade sina köplador i stadscentrum och snabbt slog ut det lokala näringslivet. Arbetsplatser försvann och köpkraften eroderade. I dag har Domus och Ica försvunnit och efterlämnat tomma stadskärnor.
På Åland har vi gått från ett samhälle dominerat av köpmän, ett stort sjöfartskluster och en uppsjö av småindustrier till dagens samhälle med ett ödsligt city, ett sjöfartskluster som består av två rederier samt två färjerederier. De två sista hankar sig dessutom fram med stöd av bidrag och skatteundantag. Småindustrin har krympt till en handfull.
Det åländska näringslivet, som ju utgör grunden för hela vårt samhälle, vilar på några få stora bolag, som lyckats utanför landskapet. Landskapsbudgeten visar hur utomordentligt sårbara vi blivit.
Hade utvecklingen gått att stoppa? Hade det ens varit önskvärt? Svaret är förmodligen nej på båda frågorna. Men det hade gått att styra den. Med en mer lyhörd stadsplanering kunde vi haft ett livaktigt city trots köpladorna i Jomala. Sjöfartens tillbakagång är i mångt och mycket att söka i näringens oförmåga att förnya sig och anpassa sig. Och småindustrin? Ja till den del den berör livsmedelsindustrin har den varit och är i hög grad beroende på politiska beslut.
Ålandstidningen
Vatten, avlopp, avfall och el. Allt drabbar livsmedelsindustrin. Åland har blivit dyrt, mycket dyrt. Politikerna debatter länge och högljutt ÅHS och skärgårdstrafiken men får tunghäfta när det gäller näringspolitik. 12 miljoner i skadestånd och kanske lika mycket i tunnelutredningar skulle ha gjort mycket när det gäller att få ner vatten-, avlopps- och avfallsavgifter. Och el? Av din elräkning är bara hälften el-kostnad.
Hur ska vi komma härifrån? Ja inte vet jag. Men när det gäller bonden och slakten så måste man sätta sig ner och gemensamt komma till en lösning. Allt annat förlorar alla på. När det gäller det övriga måste politikerna ta sig samman och påbörja ett långt och mödosamt återuppbyggande av konkurrenskraften.
Och ja! Åland har varit lyckosamt med en rad nya näringar som delvis kompenserat för nedgången i de traditionella, men samtidigt har Åland inte sedan Gustaf Eriksons glansdagar varit så beroende av några få framgångsrika företag.
