I början av april i år klev John Granlund in i sin nya roll som säkerhetsreporter på SVT Nyheter. Efter elva år på Aftonbladet, där han bland annat jobbade på samhällsredaktionen med politik och försvarsfrågor, och på kriminalredaktionen, blev den nyinrättade tjänsten på SVT hans.

Omvärldsläget, inklusive Rysslands invasion av Ukraina, precis som den ökade aktiviteten hos cyberkriminella, fick SVT att förstärka rapporteringen om den försämrade säkerhetssituationen. Johns ansvar ligger på bevakningen av försvarsfrågor och hybridhot.

Men för att backa bandet. Efter uppväxten i Godby och en studentexamen från Ålands lyceum flyttade John till Lund där han studerade statsvetenskap och media och kommunikation.

– Jag har alltid varit samhällsintresserad och jobbade på Nyan om somrarna.

Många av Johns studiekompisar började jobba på olika myndigheter. För John var det dock uppenbart att han ville få en djupare förståelse för samhället. På Skurups folkhögskola fick han den praktiska journalistiska utbildningen. Efter jobb på morgontidningen Sydsvenskan tog vägarna honom vidare till Stockholm och ett vikariat på Ekot, som skrivande reporter för webben. För nästan tolv år sedan fick han sitt första ordinarie journalistjobb, på Aftonbladet. Då fick han uppmaningen att alltid ha passet packat i väskan.

– Det visade sig stämma till viss del.

På frågan om han eventuellt har känt ett sug efter att jobba utomlands svarar John nekande. Dessutom har han ändå rest mycket privat och tillbringade en tid i Amsterdam som utbyteselev. Han beskriver hur arbetet såg ut då, till en början som kvällsreporter.

– Då gjordes tidningen fram till halv tre på natten.

Ökat försvarsintresse

Så småningom styrdes Johns jobbinriktning över till att bli kriminalreporter och politisk reporter. Riktningen blev en kombination av ingredienser som skulle visa sig smälta samman i denna nuvarande tjänst.

– Jag blev allt mer intresserad av försvarsfrågor, säger John som berättar om den stora utbåtsjakten i Stockholms skärgård 2014.

Det handlade om en underrättelseoperation som inleddes i Stockholms skärgård i mitten av oktober det året och som pågick i sju dygn. John blev utskickad i helikopter och intervjuade militärstaben.

– Det var extremt intressant, men jag insåg att jag inte kunde någonting om det där.

Han beskriver hur han gick in för att bygga på sig allt mer kunskap. Samtidigt kommer han in på Rysslands invasion av Georgien 2008, och likaledes av Krimhalvön 2014. Visserligen fick händelserna och skeendena uppmärksamhet på svenskt håll, men inte någon genomgripande påverkan. John var dock övertygad om att det här skulle bli någonting som skulle komma att påverka oss allt mer, och behöva än mer bevakning. Han såg till att skriva så mycket artiklar som möjligt i de här frågorna och gick kurser i försvars- och samhällsfrågor. Specialiseringen som journalist växte fram.

– Jag ville till slut inte jobba med något annat.

Om tiden på Aftonbladet säger han:

– Jag har fått chansen att göra massor av grejer. Halva Sveriges befolkning läser Aftonbladet och alla älskar att hata Aftonbladet.

Skriver och kommenterar

Numera jagar John nyheter kring ett ganska smalt område och analyserar och kommenterar i nyhetssändningarna på SVT.

– I och med invasionen av Ukraina ville SVT öka bevakningen, säger han och återkommer till varför tjänsten inrättades.

Det rör sig bland annat om hela Rysslandsbilden, inte minst den ryska desinformationen.

– SVT satsar verkligen på det här.

Den här typen av tjänster, som reporter, finns det troligen endast en handfull av i Sverige.

– Förutom SVT är det kanske bara Dagens Nyheter och Sveriges Radio som har en uttalad.

Valet var därmed inte svårt, även om han förvisso kände att det var ett stort steg att kliva från den invanda tidningsjournalistiken till statlig tv och public service.

– Jag hade jobbat på Aftonbladet i elva år och var väldigt nöjd.

Att börja det nya jobbet handlade initialt om mycket praktiska grejer, inte minst att hitta i det stora tv-huset.

– Här är mycket mer människor och processer än på Aftonbladet.

Att jaga nyheter är hans jobbvardag. Han skriver artiklar och skapar tv-inslag där han berättar om nyheten.

– Det är roligt att bygga ett nyhetsinslag. Det handlar om att berätta på ett helt annat sätt. Och det har en genomslagskraft som är helt ny för mig.

Intervju med Must-chef

Arbetsdagarna på SVT börjar med morgonmöte tillsammans med den politiska redaktionen. Man bollar idéer och tankar med kollegor. Sedan följer en dag av research och att ringa massor av samtal, läsa myndighetshandlingar, rapporter, följa twitterflödet, debatten i media och prata med folk. Därmed hitta uppslag som kan bli en nyhet. Därefter prata med intervjupersonen, åka ut, och som fas tre göra något av materialet.

Den här försommarveckan när värmen präglar Stockholm har det blivit tre nyheter signerade John Granlund. Bland annat nyheten om att den svenska regeringens beslut om att utlämna en PKK-anhängare till Turkiet. Dessutom fick han den första intervjun med den nya chefen för Must, Thomas Nilsson, där det kom fram att Ryssland försöker påverka Sveriges Natoprocess. Must är en del av försvarsmakten och en hemlig organisation.

John känner sig privilegierad som får fördjupa sig i ett ämne på det här sättet. Ett område han tidigt erfor att skulle få allt mer utrymme i nyhetsflödet. Han återkommer till att alla myndigheter i Sverige tidigare hade präntat in de stora hoten från Ryssland, medan den allmänna debatten hade vägrat ta till sig det här.

– Åland nämns ofta som ett utsatt område, flikar han in.

Egentligen började hans intresse för de här frågorna redan på Åland, säger han och nämner den upprördhet som uppstår om finska militärfartyg tar sig in på de åländska vattnen. Om misstron, samtidigt som det handlar om ett skydd för Åland.

– Jag fattade aldrig riktigt den där uppståndelsen medan jag bodde på Åland, och på sätt och vis blev jag nog intresserad av de här frågorna redan då eftersom det var närmast tabubelagt, säger John som dagligen följer de åländska nyheterna och angelägenheterna.

Jobbvardagen innefattar en tillvaro och en omvärld som handlar om it-säkerhet, desinformation och spioneri. Det handlar inte om någon amerikansk film, snarare om någonting mer spännande. Om dagens verklighet och om saker som man inte kunde tro vara sanna faktiskt är det.

– Det händer så himla mycket hela tiden just nu. Det finns mycket att rapportera om! Det är viktigt att granska kritiskt, hur pengarna i försvaret används.

Det är lätt att sugas in i den spännande fördjupning hans tjänst gör möjlig.

– Det är viktigt med specialreportrar. Att ha möjlighet att fördjupa sig över tid. I dag är det de egna nyheterna man vill ha! Under en period har det varit mycket fokus på allmänreportrar nu bland mediehusen.

– SVT har alltid rörlig bild och vi åker alltid ut och träffar folk.

Fiolen på väggen

Vardagsfritiden går för Johns del till största delen till familjen, även om han visserligen gärna även umgås med vänner, läser en del böcker och lyssnar på musik. Gärna vistas han också i naturen.

– Och planerar resor som vi inte hinner utföra, säger han småleende.

– Jag bara jobbar och lever småbarnsliv just nu, konstaterar han och menar att han har blivit bättre på att jobba när han är på jobb och vara ledig när han är hemma. Tidigare fanns jobbet oftast med honom hela tiden.

Frun Sara Othman, som ursprungligen kommer från Österbotten, träffade han på Nyan. Somrarna tillbringas alltid delvis på Åland, på familjens sommarställe på Föglö. Överlag blir det en tur över till Åland under lediga tider.

– Våra barn tycker så mycket om att vara på Åland, inflikar han.

Hemma i lägenheten i Gröndal finns Johns fiol upphängd på väggen. Numera tas den inte ner så ofta. Inte som förr. John började spela fiol som sjuåring och fortsatte med det hela uppväxten.

– Vi åkte runt på läger och tillställningar.

Tillsammans med Andreas Nyberg, Jochum Juslin och Alexander Lindberg bildade han folkmusikgruppen Skrå som på mitten av 2000-talet kom ut med flera skivor och uppträdde i olika sammanhang.

Med tankarna om eventuella fördelar med att ha den åländska bakgrunden när man ger sig ut i världen kommer John in på det här med att ”stå med fötterna på jorden”. Förmånen att ha med sig detta. Hursomhelst handlar kärnan i hans jobb om att ta fram och att berätta. Bakgrunden i lokaljournalistiken är icke att förakta.

John uttrycker sin uppskattning över att Åland har två lokaltidningar. Över den värdefulla konkurrensen och att det finns fler öppningar per capita att komma in på journalistyrket. Samtidigt nämner han engagemanget som finns i det åländska samhället.

– Jag tror att självstyrelsen gör folk på Åland mer samhällsintresserade jämfört med andra orter med 30.000 invånare.

Vad kan han då sakna från Åland?

– Skärgården, frisk luft och att tända en bastu!