Fakta/ Flodkräftan

• Flodkräftan kan ha invandrat till Norden för omkring 10.000 år sedan. Hur länge den funnits i de åländska sjöarna är okänt, men vissa uppgifter säger att de svenska kungarna på 1500-1600-talen gav order om att flodkräftor skulle planteras ut på Åland.

• Föredrar mindre sjöar och vattendrag och trivs på hårda sten- och grusbottnar.

• Anses vara den ursprungliga arten på Åland, och det är en av orsakerna till att man vill bevara livskraftiga bestånd av den.

• Med sitt mjukare skal betraktas den som lättare att skala och inmundiga än signalkräftan.

• På Åland finns också några kända förekomster av den importerade signalkräftan. Den kan bära på kräftpest, som i sin tur helt kan slå ut flodkräftan i ett vattendrag.

Källa: Landskapsregeringens broschyr ”Kräftor på Åland” (2021).

Kräftsäsongen har inletts på många håll, och de åländska kräftorna är eftertraktade. Men i Östergeta har styrelsen för samfälligheten nyligen beslutat att Norsträsk, till skillnad från övriga träsk i samfälligheten, ska fredas från kräftfiske.

Nyvalde ordföranden Anders Jansson förklarar att beslutet har tagits mot bakgrund av hur de senaste årens fångster har sett ut.

– Tidigare har det funnits mycket småkräftor men inte så många stora, men nu är det dåligt med kräftor över huvud taget. Det är lite oroväckande.

Just Norsträsk var en av fyra sjöar i Geta vars kräftbestånd fångstinventerades av Husö biologiska station 2015. Då noterades att sjön höll på att växa igen med slingearter och att kräftstammen verkade vara utsatt för ett hårt fisketryck. Antalet lagliga kräftor (minimimåttet är tio centimeter) i sjön hade minskat när jämförelser gjordes med tidigare års undersökningar.

– Det med hårt fisketryck tror vi inte att stämmer, under många år har vi bara haft fiske två nätter per säsong och med ett ganska kraftigt begränsat antal burar. Det måste vara något annat som påverkar, men vi ställer oss lite frågande till vad det här beror på, säger Anders Jansson.

Sätter upp skyltar

Han spekulerar om att just igenväxning kan vara en orsak till det minskade kräftbeståndet, men funderar även på om vattnets pH-värde kan påverka stammen negativt.

De senaste åren har det också blivit populärt bland utomstående att fiska fisk i Norsträsk.

– Då används utombordsmotorer och det tycker vi inte om eftersom vi tror att det inte är bra för kräftor och övrig fisk. Vi har en regel om att det inte är tillåtet att använda förbränningsmotorer i något av träsken i Östergeta. Det är ett otyg vi försöker stävja och det har till och med gått så långt att vi anser oss tvungna att sätta upp informationsskyltar om det.

Han tillägger att samfälligheten inte ens säljer fiskekort till sina sötvattensjöar. Fisket i träsken är alltså endast förbehållet de som bor i byn och som har andel i samfälligheterna.

– Men vi säljer gärna fiskekort för saltsjöarna till vem som helst.

Lågt fisketryck

Till samfälligheten hör ytterligare några träsk, men kräftorna i dessa fredas inte av styrelsen.

– Det finns lite kräftor i dem, men inte heller där är bestånden så starka.

Överväger ni att begränsa kräftfisket i dem också om trenden fortsätter?

– Det är ju möjligt men fisketrycket överlag är inte så stort i de sjöarna.

Geta var under 1960- och 70-talen Ålands kräftrikaste kommun. Enligt Husö biologiska stations inventering, som beställdes av landskapets fiskeribyrå, låg den årliga fångsten i Norsträsk under dessa årtionden på cirka 3.000 till 4.000 kräftor.

I en annan av de undersökta sjöarna, Byträsk, hade kräftan så gott som helt försvunnit 2015 och generellt såg kräftsituationen dålig ut i alla sjöarna.

Hårda regler

På Åland är det flodkräftan som dominerar i träsken och sjöarna. I Tjudö träsk i Finström och i flera små träsk och dammar i skärgården finns signalkräfta, vilket är en art som importerats till Europa från Nordamerika.

Signalkräftan kan, skriver landskapsregeringen på sin hemsida, bära på en form av kräftpest som är dödlig för flodkräftan och som kan slå ut hela bestånd av den senare. Därför är det förbudet att sprida signalkräfta till nya vattenområden och att

Ålandstidningen har sökt fiskevårdsinspektör Kaj Ådjers och fiskeribiolog Linda Sundström för att höra hur det åländska kräftbeståndet mår, och hur eventuella lokala skillnader ser ut. Båda är dock för närvarande på semester.