Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Återigen ser vi finsk lagberedning missa den åländska självstyrelsen. Enligt landskapsregeringens utlåtande har förslaget till ny barnskyddslagstiftning så allvarliga brister att Åland riskerar att stå utan behörig beslutsfattare för brådskande placeringar av barn. Om förslaget genomförs utan att felen rättas till kan alltså själva rätten att ingripa när ett barn behöver akut skydd sakna fungerande rättslig grund.
Problemet är att bestämmelserna utgår från välfärdsområden, som inte finns på Åland. Här sköts barnskyddet av Kommunernas socialtjänst (KST).
Social- och hälsovårdsministeriet måste därför säkerställa att också KST har de befogenheter som behövs.
Det är besynnerligt och pinsamt att ministerierna ännu inte lärt sig att Åland har självstyrelse och att Åland är organiserat på ett annat sätt än Finland. Trots att landskapsregeringen gång efter annan kommunicerat detta och att problematiken är välkänd så återkommer samma problem. Agerandet från ministeriet är tondövt och nonchalant.
Om man vara lite konspiratorisk skulle man lätt kunna tro att mministeriet nu använder dessa instrument för att sakta undergräva självstyrelsen, som många ministerier ser som administrativt tung. Sanningen är nog snarare den, vilket många av de som är i daglig kontakt med ministerierna konstaterat, att kunskapen om autonomin och de åländska särrättigheterna är på en skrämmande låg nivå bland dagens tjänstemän.
Ålandstidningen
Man behöver inte kunna självstyrelselagen för att förstå allvaret. Det räcker att föreställa sig att ett barn behöver skydd, men att socialarbetaren saknar rätt att fatta det nödvändiga beslutet på grund av att ett finskt ministerium har skrivit lagen för en organisation som inte finns här.
Åland är inte fel organiserat för att vi inte har välfärdsområden. Det betyder däremot att den finländska lagberedningen måste ta hänsyn till Åland i sin beredning.
Lagar får inte skrivas så att de inte fungerar på Åland, för vad leder det till? Jo, ett laglöst samhälle där ålänningar inte har samma rättigheter och möjligheter som finländare.
Självstyrelsen berör vår vardag och när den hanteras så här illa är det inte bara relationen mellan Helsingfors och Mariehamn som tar skada. Utan det riskerar även, som i det här fallet, att barn i utsatta situationer, som har små möjligheter att själva göra sin röst hörd, far illa.
Åländska politiker och tjänstemän gör ett bra jobb som uppmärksammar problemen. Men det är inte deras jobb att se till att självstyrelsen fungerar i staten Finland. Det är de finländska tjänstemännen och de finländska politikernas roll. Att den uppgiften förbises gång efter gång är lika allvarlig som häpnadsväckande.
Åländska barn är inte mindre berättigade till skydd för att de bor i ett självstyrt landskap. Åländska socialarbetare ska inte lämnas utan rätt att ingripa. Barnskyddet måste både kunna agera och göra det rättssäkert.
Man behöver inte kunna självstyrelselagen för att förstå allvaret. Det räcker att föreställa sig att ett barn behöver skydd, men att socialarbetaren saknar rätt att fatta det nödvändiga beslutet på grund av att ett finskt ministerium har skrivit lagen för en organisation som inte finns här.
Social- och hälsovårdsministeriet måste rätta till bristerna och säkerställa att de nya bestämmelserna fungerar på Åland innan de tas i bruk. Åland måste också få verkliga möjligheter att påverka beredningen innan förslagen är färdigskrivna. Barnens skydd får inte vara beroende av att åländska tjänstemän hinner rädda statens lagberedning i sista stund. Något rim och reson får det ändå vara!
