För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
De senaste månadernas händelser kring ÅHS väcker väldigt många och allvarliga frågor kring hur den politiskt tillsatta styrelsen faktiskt fungerar. Utifrån ser man tyvärr en beslutsgång som verkar ha fallerat, en minst sagt råddig kommunikation och två styrelseledamöter som nu valt att lämna. De uttalanden som styrelseordförande Kemetter kommer med i samband med att både Sandra Listherby och Andreas Kanborg lämnat styrelsen förbättrar inte situationen.
Man kan från både Kemetters sida, samt från ansvarig minister Zekajs sida, utläsa en väldigt nedvärderande ton gentemot de som lämnat. Att uttrycka att ledamöterna är relativt nya inom landskapspolitiken och att de inte vågar stå upp när det blåser bygger inte en god och respektfull ton eller bygger politiskt förtroende för arbetet framåt.
Sedan till den rätt konstiga synen på ÅHS styrelsens uppgift. Enligt ÅHS-lagens fjärde paragraf ska styrelsen bland annat besluta om frågor av större vikt inom Ålands hälso- och sjukvård, ställa mål och krav för verksamheten samt såklart uppgöra ett budgetförslag. Detta ger både utrymme samt kräver att man ska föra politik inom styrelsen. Att hävda, såsom ordförande Kemetter, att man inte ska föra politik inom styrelsen är för mig bortom all förståelse. En politiskt tillsatt styrelse är inte en grupp tjänstemän som endast ska agera gummistämpel för förvaltningens eller landskapsregeringens förslag. Man har fått förtroendet och ansvaret att handla såsom man själv tycker bäst, det är grunden i ett politiskt arbete. Annars är styrelsen helt och hållet överflödig.
Under min tid som stadsstyrelsens ordförande såg jag vissa uppgifter som extra viktiga. Kommunikationen gentemot media och det övriga politiska fältet var något man dagligen fick hantera och ställde stora krav, inte minst i ärenden där man inte hade möjlighet att yttra sig heltäckande. Jag värdesatte alltid att även avvikande åsikter och förslag skulle protokollföras och såg inga som helst konstigheter i omröstningar, även i frågor där det kunde verka lite ”löjligt” med en omröstning. Enighet för enighetens skull är inte en dygd, tvärtom.
Det finns mycket i styrelsens arbete som behöver förändras, och huvudansvaret ligger på ordförande och ansvarig minister. Annars är det som med allt annat i politiken, man måste vara beredd att bära de politiska konsekvenserna.
