Mars 1944 – dramatiken ökar, del 2

Trots att omvärldsläget efter årsskiftet kraftigt försämrats har försvaret av Åland fram tills nu varit klart underbemannat, såväl i fråga om rörliga markstyrkor som fast kustartilleri. Av det förstnämnda slaget har hittills bara de frivilliga skyddskårerna funnits att tillgå, medan kustartilleriet i praktiken är satt i vinterläge. Under de senaste veckorna har försvaret visserligen förstärkts, men framtiden får utvisa om detta är tillräckligt.

Desantförsvar

Isläggningen i innerskärgården gör det nu möjligt för fienden att luftlandsätta spion- och sabotageförband, sk. desanter, något som under fjolåret har förekommit på ett flertal platser i södra Finland. Hos oss ligger uppgiften att bekämpa sådana grupper på skyddskårerna på fasta Åland, och söndagen den 19 mars hölls i Finström en större stridsövning gällande just desantförsvar. ”Försvararna” utgjordes av kårerna från Finström och Västra Saltvik, medan ”angriparna” tilldelats från kustbrigaden. Meningen var att även ett flygplan skulle delta men tät dimma på flygfältet gjorde att planet inte kunde lyfta.

Den fingerade utgångspunkten var att rapporter kl. 07.40 inkommit om att desanter fällts i fallskärm över Vandöfjärden, varför försvarets första uppgift blev att försökte få kontakt med fienden och stoppa vidare framfart. Desanterna delade emellertid på sig, där den ena gruppen trängde fram i skogen mot Bartsgårda medan den andra sökte sig i riktning mot Kroklund.

Trots skyddskåristernas inledande framgångar tryckte desanterna på och försvarets ställning blev snart ohållbar. Ledningen tvingades därför begära förstärkning från Mariehamns skyddskår, och vid 10-tiden anlände en grupp med maskingevär och granatkastare. Sedan dessa placerats i ställning öppnas intensiv eld, varefter infanteriet gick till anfall och ”neutraliserade” fienden. Efter övningen ställde deltagarna upp sig på landsvägen för kritik, där både ris och ros utdelades. Internt är dock bedömningen att Åland i nuläget inte har resurser att möta en verklig invasion, i varje fall inte utan avsevärda förstärkningar från fastlandet.

Hotbilder

Samtidigt har hotbilden mot Åland från mitten av månaden ytterligare förstärkts, nu främst gällande möjliga angrepp från Tyskland – som med misstro noterat Finlands strävanden att dra sig ur kriget. Samma dag som stridsövningen hölls i Saltvik, kom rapporter om att tyskarna gått in i Budapest och i praktiken ockuperat den tidigare vapenbrodern Ungern, samt tillsatt en marionettregering. Detta efter att även ungrarna börjat sondera möjligheterna till separatfred med Sovjetunionen. Från tyskt håll har nu uttalats konkreta hotelser om att Finland kan gå samma väg ifall landet väljer fel bana. Ålandstidningen har i både ledare och artiklar beskrivit det ungerska problemet, men har på grund av censuren inte kunnat framföra några egna kommentarer.

Den tyska Ålandsplanen, ”Tanne West” (se rapport mars/1) är givetvis fortfarande strängt hemlig, men antydningar om tyskt intresse för öarna har redan läckt ut, både via diplomatiska kanaler och via signalspaning. Den 24 mars skrev rikssvenska tidningar till och med att tyskarna redan har besatt Åland, eller åtminstone är på väg att besätta öarna. Uppgifterna har senare dementerats men är ändå uppseendeväckande. Inom parentes kan nämnas att man lokalt i Mariehamn hävdar att ryktet uppstått efter att ett civilt fraktfartyg legat inne och vars tyska luftvärnbesättning om 4-5 man promenerat i staden.

Sammantagna har dessa indikationer gjort att överbefälhavararen och marinstaben beordrat en omedelbar höjning av beredskapen i landskapet. I det följande beskrivs de olika insatserna skilt för sig, även om de i verkligheten överlappar varandra.

Luftbevakning

De första åtgärderna vidtogs redan på kvällen den 24 mars då brigadstaben på grund av tidningsartiklarna gav order om förstärkt luftbevakningen vid de södra forten, samt vid bevakningscentralen på Storklubb och vid luftcentralen i Ingby. Följande dag utvidgades ordern till att gälla Luftberedskapsnivå I vid forten på Enskär, Hammarudda, Kökar och Utö dagligen mellan kl. kl. 07.00-09.00

På Hammarudda innebar detta att radiofyren stängdes, att spaningen förstärktes och en 20 mm Madsen luftvärnskanon flyttades upp på eldledningstornet, samt att fortets övriga Madsenpjäser placerades i öppna ställningar runtom tornet. Därtill började man även ställa i ordning en av 152 mm kanonerna och kontrollera att kabelförbindelserna till mätstationerna på Burskatan och Granskär fortfarande fungerade.

Sjöstridskrafter

Samtidigt den 24 mars gavs i Åbo order om att pansarskeppet Väinämöinen omedelbart skulle göras stridsberett för avfärd till Åland. Uppgiften var dels att säkra kommande trupptransporter (se nedan) och dels avvärja varje landstigningsförsök mot Kustbrigadens verksamhetsområde. Väinämöinen avgick tidigt följande morgon med eskortfartyget Tursas som säkring 800 m framför, och ute på Skiftet genomfördes övningsskjutning med det lätta luftvärnsartilleriet. I Degerby togs lots ombord varefter man kl. 16.30 ankom den gamla ankarplatsen vid Lumparland Långnäs, där eskortfartyget 763 anslöt. Under kvällen och natten säkrade Tursas österut och 763 västerut mot eventuella attacker från lågtflygande torpedflygplan.

Tidigt följande morgon gick alla tre ut för att skydda den första trupptransporten på väg mot Mariehamn. I höjd med Herrön svängde dock Väinämöinen och återvände, medan de övriga följde konvojen västerut. Under de följande dagarna låg pansarskeppet huvudsakligen ankrat vid Långnäs, om än med kortare avbrott för övningsskjutning med lätta och tunga luftvärnet ute på fjärden. Samtidigt sändes Tursas och 763 på nytt till Mariehamn för att nattetid eskortera Stockholmsbåtarna på Ålands hav, och ersattes vid Långnäs av kanonbåten Karjala.

Marktrupper

För att förstärka markförsvaret gav överbefälhavaren Mannerheim den 24 mars även order om att Jägarbataljon 6 (JP 6) under de följande dagarna skulle överföras från Karelska näset till Åland. Den cykelburna bataljonen omfattar stab, tre gevärskompanier, ett maskingevärskompani, och en granatkastarpluton. Halva bataljonen anlände den 26 mars med tåg till Åbo hamn, där man omedelbart inlastade 405 man, 10 hästar och 3 fältkök ombord på passagerarfartyget Aranda och på isbrytarna Sisu och Murtaja. Konvojen avgick vid midnatt och anlände utan incidenter till Mariehamn vid 9-tiden på följande morgon. Bataljonens andra del, med ytterligare 310 man, 17 lastbilar, 2 personbilar, 1 ambulans, 2 motorcyklar, 9 hästar och 2 fältkök inlastades samma morgon i Åbo ombord på s/s Hesperus, eskorteraren Suursaari, bevakningsfartyget Turku och på hjälpkanonbåten Aunus. Även denna transport gick bra och konvojen var framme i Västra hamnen vid 23-tiden på kvällen den 27 mars – varefter urlastningen pågick till långt in på småtimmarna.

Jägarbataljonen, under befäl av överstelöjtnant Tapio Peitsava, har nu koncentrerats till Jomala där enheterna har förlagts i följande byar: Västansunda (stab), Frebbenby (1. komp.). Ödanböle (2. komp.), Södersunda (3. komp.), Sviby (mg-komp., senare Hammarland Torp), samt Norrsunda (grk-pluton). En av de första uppgifterna blev att med en underofficer och nio man besätta sjö- och luftbevakningsstationen på Geta bergen med spaning från det höga utsiktstornet.

Flygspaning

Den 25 mars inleddes regelbundna spaningsflygningar över Ålands hav och norra Östersjön för att leta efter eventuella tyska fartyg på väg mot Åland. Först ut var ett Dornierplan (DR-195), som utrustat med hjul hade baserats på flygfältet de sista dagarna i februari. Den första flygningen med tre mans besättning startade kl. 14.30. På Ålands hav noterades två fraktfartyg och likaså två vid Utö, samt ett mindre med sydlig kurs söder om ön. En timme senare startade ett tvåmotorigt SB-bombplan (SB-12) från Åbo för motsvarande spaning över norra Östersjön. Nere mot estniska kusten noterades ett större tyskt fraktfartyg, samt några tyska bevakningsbåtar.

Flygningarna fortsatte den 26 mars med DR-195 som gjorde två turer: dels på förmiddagen i riktning Bogskär-Bengtskär, dels på eftermiddagen i riktning Bogskär-Utö. Det enda man fann var ett tomt fraktfartyg med nordostlig kurs i närheten av Bogskär. Under de följande dagarna fortsatte flygningar på motsvarande sätt både från Mariehamn och Åbo, men inga ovanliga fartygsgrupper påträffades – däremot gjordes en osäker ubåtsobservation i närheten av Lågskär.

Nu drabbades emellertid Mariehamn av motgångar. När DR-195 landade i mörkret på kvällen den 29 mars bröts vänster landningsställ. Besättningen klarade sig, men planet blev stående ute på fältet. Följande dag anlände systerplanet DR-196 som ersättare, likaså utrustat med hjul. Besättningen tillbringade en kort natt i Mariehamn innan man vid 04-tiden den 31 mars åkte ut till flygfältet igen. Uppdraget var ubåtsspaning över Ålands hav, men bara 25 minuter efter start uppstod plötsligt bränsleproblem, trycket sjönk och motorn började hacka, varpå planet tvingades nödlanda på vattnet i en punkt ca 9 km sydväst om Kobbaklintar. Besättningen hann gå i en uppblåsbar gummibåt innan DR-196 kl. 07.07 sjönk i djupet. Turligt nog fanns Tursas i närheten och kunde några minuter senare plocka upp de tre oskadda flygarna och återföra dem till Mariehamn. Resultatet är emellertid att flyget i detta nu visserligen har personal på plats vid flygfältet – men inget plan.

Kommentarer

Inför april månad tycks utsikterna oklara. Ett positivt tecken är att kontakterna till Kreml inte tycks vara helt brutna. Fredagen den 31 mars går rykten i Mariehamn om att Paasikivi befinner sig i Moskva. Någon officiell bekräftelse finns visserligen inte, men om det stämmer finns kanske hopp om att en rimlig uppgörelse går att nå.

Ett oroande tecken bokstavligen i skyn noterades däremot föregående dag. Vid middagstid flög ett tyskt tvåmotorigt plan av typ Ju-88 i två timmar på hög höjd över fasta Åland och skärgården. Flygningen utgick från Riga och hade visserligen förhandsanmälts till den finska luftbevakningen, men rutten med systematiska slingor i öst-västlig riktning visar att det handlade om ett fotospaningsuppdrag. Synbarligen har tyskarna plötsligt fått ett akut behov av att uppdatera sina kunskaper om förläggningar och försvarsanläggningar på öarna.