Det första husdjuret som välkomnar Ålandstidningen i dörren hemma hos familjen Wiklund är Deisa, en svartvit stabijhoun.
– Det är en holländsk fågelhund som är rätt ovanlig. Jag läste någonstans att det bara finns runt 5.000 i hela världen, berättar Sandra och kliar Deisa bakom örat.
Just Åland är dock väl förspänt tack vare stabijhoun-uppfödaren Erica Nordberg, men till hennes kennel är väntetiden lång.
Ett par steg in i den hemtrevliga hallen möts vi av ett par granskande kattögon. Här bor sammanlagt fem katter: Nisse, som är äldst, Strumpan, Squeaky, Nugget och Enid. I en skål ligger ett urval troféer som katterna tagit med sig in, som kottar och gamla leksaker.
Men det som främst fångar ens blick i vardagsrummet är det stora akvariet med två praktfulla påfågelciklider vid namn Kleti och Pleti, som har sällskap av malawiciklider och ett par malar.
Miniatyrdrake
Fast då har man inte hunnit vrida på huvudet och upptäcka den miniatyrdraklika skäggagamen Charlie som tar det lugnt i sin hängmatta.
– Charlie är rolig. Han följer med vad som händer omkring honom. Han är vaken på dagarna och sover på nätterna. Jag brukar ha honom på axeln i tv-soffan. Och på sommaren när det är varmt är han med ute och chillar på altanen, säger Fredrik.
Skäggagamen härstammar från Australien och Nya Guinea och är en av de populäraste hemmaödlorna.
– Det är viktigt att han har lampor med uv-ljus och rätt temperatur och luftfuktighet i terrariet. Han får inte bli kall.
Charlie äter insekter var tredje dag, och annars ruccolasallad. Van vid ökenförhållanden behöver han inte speciellt mycket vatten. Han får den mesta vätskan via insektsdieten som består av kackerlackor.
– Vi har en kackerlacksfarm i källaren. Just nu finns där runt 300 kackerlackor. De förökar sig blixtsnabbt.
En trappa upp
Insektsfödan behövs. I arbetsrummet på andra våningen finns ytterligare två terrarier. I det ena lever den kinesiska skogsskorpionen Mr Bean och i det andra tarantella-spindeln Harry.
– För att den är så hårig, säger Fredrik och skattar.
Ingen av dem är speciellt sällskaplig denna dag. De ligger nedgrävda och gömda. Skorpionen trycker i skydd av de gröna växterna, medan fågelspindeln har mer av ett kraterlandskap.
– Harry är en grävare. Det tog honom en natt att göra om sin miljö till det här.
Såväl Mr Bean som Harry får hållas i sina terrarier. De kan bitas men är inte speciellt farliga. Skorpionens gift motsvarar ett getingstick.
– Spindlar biter aldrig nedåt, utan framåt. Så egentligen är det ingen risk att ha honom i handflatan. Men han är väldigt snabb i vändningarna.
Men centrum här i arbetsrummet, eller djurrummet som de numera kallar det, intas av den gulvitmönstrade och sällsamt vackra kungspythonormen Butters.
– Han är bara halvvuxen ännu, säger Fredrik medan han försiktigt lyfter ut den nästan meterlånga ormen.
Butters rullar ihop sig till en boll.
– Han gör så när han är orolig. På engelska kallas de för Ball pythons. Men när han lugnat ned sig slappnar han av och börjar slingra lite.
Inga huggtänder
Kungspythonen har inga huggtänder utan sandpappersliknande tandrader avsedda att hålla fast bytet medan ormen slingrar sig runt för att strypa det.
– Jag har blivit biten av misstag en gång när han missade råttan jag höll fram och han bet mig i fingret. Men han släppte direkt och det blev inte värre än ett litet skrapsår.
Charlie brukar också få vara med i tv-soffan.
– Ibland har jag honom runt halsen. Han är stark men inte värre än att det går att ta loss, säger Fredrik.
Ormen matas med en död råtta ungefär varannan vecka. Råttorna köper man djupfrysta i en djuraffär.
– Innan jag ger den till Butters tinar jag upp den i varmt vatten tills den har samma temperatur som en levande råtta.
Kungspythonen har ett påfallande litet huvud i jämförelse med sin kropp. Men den kan bända upp käkarna på vid gavel för att svälja stora bytesdjur.
Ormterrariet är liksom de andra också utrustat med speciallampor, värmeaggregat och luftfuktare. Systemet sköts med timer.
– Tack vare den automatiserade styrningen behöver vi inte lägga ned mer än runt en och en halv timme i veckan på djurskötseln, säger Fredrik.
Många reptiler på Åland
Det är ganska vanligt med reptiler i de åländska hemmen, berättar Fredrik och Sandra. Djurägarna pratar med varandra via Facebook och utbyter tips. Det finns ingen reptilveterinär på Åland så man behöver veta hur djuren ska skötas om för att må bra.
– Det gäller ju att läsa på så att man vet vad man gör. Att lära sig mer och mer om dessa fascinerande djur är en av de stora lockelserna med att ha dem. Jag skulle säga att vi nog har de roligaste reptilerna man kan ha, säger Fredrik.
Uppvuxna med djur ville både Fredrik och Sandra ha husdjur i sin gemensamma familj. Hund och katter kom sig naturligt.
– Fredrik ville ha fiskar och sedan kom reptilintresset så sakta. Fredrik pratade i tio år om att han ville ha en ödla, berättar Sandra.
– Och det är ju både roligt och nyttigt för barnen att få växa upp med djur och lära sig hur det fungerar.
Som för att understryka detta dyker dottern Minea och sonen Neo upp i vardagsrummet med sina hamstrar Sky och Muffin.
– Men nu har vi nog alla djur vi ska ha, säger Fredrik.
