Sjöfarten står för nästan en femtedel av Ålands bnp, och många är de arbetstillfällen som hänger på att fartygen går välfyllda med såväl last som passagerare.
Så har fallet inte varit sedan pandemin slog klorna i våra medvetanden och stängde gränserna. När rederierna lade sina fartyg vid kaj och permitterade sina anställda fick vi en första skrämmande inblick i vad ett Åland utan denna sin viktiga basnäring ter sig. Vi har en arbetslöshet på över 10 procent, en negativ tillväxt och ett landskap som går med rekordstort underskott och tvingas till banken.
Om rederierna går dåligt går också väldigt mycket mer på Åland dåligt. Vi behöver transporterna via fartyg, för våra varor, för turister och för oss själva och vår känsla att vi är en del av världen och inte ett isolerat örike i Europa norra utkant.
Viking Lines vd Jan Hanses sade till Ålandstidningen i augusti att rederiet behövde tillskott för att klara sin likviditet. Detta kunde komma genom lån, en nyemission eller genom att man sålde tillgångar. Sedan dess har det rapporterats om att ms Mariella legat ute till försäljning hos mäklare.
Viking Line är ett hårt pressat bolag, ett av de som drabbats hårdast av coronapandemin och de restriktioner som införts och den rädsla som kommit med restriktionerna.
En grundstötning för ms Amorella var med andra ord det sista Viking Line behövde i det här läget.
Trots att gränserna i Norden nu öppnat lär det dröja innan de stora horderna av kryssningsresenärer åter fyller båtarna på Östersjön till de nivåer som var före coronavirusets entré. En grundstötning som Amorellas, med de stora och vitt spridda rubriker det medför, gör att än fler tvekar inför att gå ombord på ett fartyg den närmsta tiden.
Grundstötningen ökar trycket på Viking Line, både i direkta kostnader i samband med reparationen av Amorella och i potentiellt minskat resande på grund av rädsla för nya olyckor. Det senare är möjligen ett mindre problem i tider då det redan är väldigt få som reser på grund av pandemin.
Medan Jan Hanses och hans medarbetare räknar på vad grundstötningen innebär i ytterligare besvärligheter och förluster får Åland hålla andan.
För landskapsregeringen är det mödan värt att slå ett och annat samtal extra till regeringen i Helsingfors för att ytterligare garantera att sjöfarten får det stöd som behövs från staten.
För oss andra är det snarast att be en stilla bön om att resenärerna återkommer till de åländska rederierna och dess anställda – och alla underleverantörers diton – får återvända till sina arbetsplatser.
Detta är i sanning en prövningen tid för Åland och dess rederier.

Jonas Bladh