Åländska idrottsföreningar har svårt att hitta ansvariga för sin verksamhet. Styrelseproffs kan vara en lösning.

EN FÖRUTSÄTTNING för att jag ska jobba ideellt är att jag får en rimlig ersättning.
Ja, det är inte en alltför ovanlig kommentar anno 2008.
Det åländska idrottsrörelsen har växt sig stark fram till dags dato. Ledarbristen inom föreningarna är dock någonting som hängt med under de senaste årtionden och är numera mer en regel än ett undantag.
Det var nog länge sedan någon idrottsledare fick frågan: "Kan jag hjälpa till med något?"
IF Finströmskamraternas fotbollssektion är ett av de senaste exemplen där inflammationen i ledarfrågan spritt sig ända upp till toppen. När fotbollsbasen Bengt-Ove Mörn gjorde klart att lämna över ordförandeklubban för ett par veckor sedan fanns det ingen i den stolta Finströmsklubben som ville ta över.
Ett annat exempel är Ålands idrottsdistrikts friidrottssektion som fortfarande står utan ordförande efter avgående Vidar Nordqvist. Ett antal ideella timmar har lagt ned under hösten på att försöka finna någon som till slut "inte kan säga nej".
Ett bakvänt resonemang, alltså!
IFFK-LEDAREN Bengt-Ove Mörn menade att "om det inte finns någon som vill vara ansvarig så finns det kanske inte behov att fortsätta med verksamheten".
Och visst har han rätt.
Verksamheten i klubbarna, sektionerna drivs av ideella krafter. Några få lyckligt lottade idrotter och klubbar har anställda verksamhetsledare. I Sverige är över halva befolkningen på något sätt engagerad i ideellt arbete. På Åland är siffrorna med all sannolikhet motsvarade. Ideellt arbete bygger på att göra en insats för sin förening, vara medlem i gemenskap och ha möjlighet att påverka beslut.
Att stå som ansvarig för en verksamhet bör vara ett privilegium. Det är det inte idag. Det finns många ordföranden där ute som sitter kvar av den enda anledningen att ingen vill ta över. Det är inte bra för utvecklingen.
NÄR STYRELSEVAL kommer på tapeten inom föreningslivet är det många som skruvar på sig.
"Vad finns det för mig att hämta".
"Om jag ger dem fingret tar de snart hela armen".
Men vill vara med så där "lagom".
Så tillbaka till den inledande frasen.
En förutsättning för att jag ska jobba ideellt är att jag får en rimlig ersättning.
Svaret på det är naturligtvis "Ja".
Liksom att vi har vant oss med ordet "ledarbrist" kommer vi i fortsättningen att höra talas om "ordförandebrist".
IDROTTSRÖRELSEN har att lära från från företagarvärlden där det finns riktiga styrelseproffs. Visst bör man kunna locka utomstående idrottsintresserade att leda en verksamhet. Med rimlig ersättning som följd. Det är inte för inte som förre polischefen Björn Eriksson leder det svenska skidskytteförbundet och Saab-chefen Jan Cederlund det svenska roddförbundet. Den listan kan göras lång.
Vem ska då betala? Ålands idrottsförbund sitter på kassakistan när man varje år fördelar medel. Att varje verksamhet har en stark organisation bör vara i förbundets intresse, vilket man föredömligt även jobbar för.
Men finns det ett nytänkande för hur klubbar och föreningar ska styras i framtiden?

Thomas Jonsson