I måndags (9/3) var det nära att ett stöd på cirka 60 miljoner euro till åländsk vindkraft åtminstone tillfälligt föll. En sannfinländsk riksdagsledamot föreslog att frågan om stödet skulle bordläggas till fredag (13/3) vilket hade inneburit att den sittande riksdagen inte hade hunnit fatta beslut om det.
Både för Finland och Åland hade detta varit väldigt dåligt. Det är valtider och det borde därför inte komma som en överraskning att exempelvis Sannfinländarna vill plocka enkla politiska poäng genom att vara emot Åland.
Då spelar det ingen roll om det samtidigt också gynnar hela Finland. Om det kan en tycka vad den vill, men så är det politiska spelet ibland. Som tur är såg talmannen vad som höll på att hända och lyckades avbryta behandlingen, vilket räddade hela frågan
Enligt en intervju med HBL uppger Elisabeth Nauclér att hon vid tidpunkten för förslaget om bordläggning inte befann sig i plenisalen utan var i en trappa någonstans i riksdagshuset.
Att ibland trycka på fel knapp i omröstningar är mänskligt och kan hända alla, men att inte vara på plats i plenisalen då den kanske för Åland under riksdagsperioden viktigaste frågan behandlas är anmärkningsvärt.
Stämmer uppgifterna i HBL att Elisabeth Nauclér inte var i salen då Sannfinländarna ville bordlägga ärendet och genom det omöjliggöra hela vindkraftsstödet för den här mandatperioden?

Alexandra Thörnroos
Andreas Kanborg
Jonas Sommarhed
Leif Hagberg
Mathias Johansson
Niclas Karlsson

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér svarar:

Nej, jag har inte som påstås i insändaren intervjuats av Hufvudstadsbladet, och svaret på var jag befann mig när stödet till den åländska vindkraften behandlades är: på min plats i plenisalen.
Det är enkelt att kontrollera fakta genom att gå in på riksdagens hemsida och läsa stenografiska protokollet. Av det kan man också utläsa att jag fick ordet direkt efter bordläggningsförslaget och svarade de tre Sannfinländare som hade uttalat sig i debatten.
Det är en ganska meningslös övning eftersom deras inlägg sällan bygger på fakta när det gäller Åland och de är inte heller mottagliga för upplysningar om fakta, men jag anser det vara min plikt att göra ett försök och resultatet återfinns alltså i stenografiska protokollet på riksdagens hemsida.
För att kunna genomföra en lyckad omröstning krävs understöd av motförslaget och senare vid omröstningen en majoritet för förslaget. Vid denna tidpunkt fanns varken det ena eller det andra, men som sagt var: talmannen avbröt behandlingen. Det i sin tur hade man förstått vid centralkansliet efter vad som hänt då lagförslaget om vård av papperslösa hade bordlagts på motsvarande sätt och troligen inte kommer att behandlas före valet, trots att det är fullt möjligt.
De Gröna, Vänsterförbundet och Svenska riksdagsgruppen har krävt att det skall behandlas med ett extraplenum, mycket tyder på att så inte kommer att ske.
Metoden att bordlägga för att på så sätt kanske försena behandlingen av ett ärende med flera månader har inte använts på över 20 år och det finns därför ingen beredskap dygnet runt.
Till nästa dag hade dock alla krafter mobiliserats och för att visa allvaret och styrkan lade ordföranden i min riksdagsgrupp Mikaela Nylander (och inte jag) ett motförslag som understöddes av gruppordföranden i riksdagens största parti Arto Satonen, allt för att visa allvaret och enigheten bakom regeringens förslag.
Jag har i en bilolycka skadats så svårt att jag var sjukskriven i två och ett halvt år. Vad gäller mitt arbete i övrigt har jag inte hos någon arbetsgivare någonstans under min arbetskarriär från januari 1978 en enda frånvarodag på grund av egen sjukdom eller mina barns, jag har aldrig haft rätt att ta ut övertid och jag har många arbetsdagar som kvittats mot semesterdagar.
Jag vet inte om det kan betraktas som något positivt, men det speglar den arbetsmoral jag alltid haft som ledstjärna för mitt arbete. Pliktkänslan har följt mig i mitt uppdrag som riksdagsledamot nu och så kommer det att bli även i fortsättningen om jag får ålänningarnas förtroende i valet den 19 april.

Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot

Ålandstidningen