Den obrutna horisonten har blivit ett mantra i diskussionen om havsbaserad vindkraft. Ett inte så stort antal fast boende vid Norrhavet och desto fler stugägare oroar sig över att vindsnurrorna skulle påverka den unika havsmiljön på ett tidigare inte skådat sätt. De vill inte se sin horisont täckas av vindkraftverk dagtid samt nattetid av blinkande varningsljus.

Denna nyvaknade känsla för landskapsbilden är givetvis positiv, men kanske ska jämföras med den påverkan som många högt och synligt placerade stugor längs våra kuster inneburit. Fritidshus på höga klippuddar dominerar i lika hög grad sin omgivning som vindsnurrorna ett par mil ute till havs.

Farledsmärken

För det rörliga friluftslivet på klipporna till lands eller för seglare på kryss utomskärs kanske känslan av vistelse i miljö som är opåverkad av det moderna samhället uteblir när man rör sig där anläggningen syns. En båttur längs kusten i norr ger dock inte heller känslan av ostörd miljö utan avslöjar både kommersiell och privat störning.

Havsmiljön är sedan gammalt påverkad av höga konstruktioner. Fyrar, sjömärken och linjetavlor har sin givna och accepterade plats i vårt sjöfartssamhälle med sin örika skärgård. Fågeltornet på Herrön som i somligas ögon en gång i tiden också ansågs störa landskapsbilden är i gott sällskap med alla hjälpmedel för sjöfarten i vattnen utanför.

Tranviksfyren

Det är inte första gången höga byggnadsverk förändrar den invanda utsikten. I början av sjuttiotalet dök plötsligt Rundradions antennmast upp i Smedsböle som ett nytt landmärke, som syntes överallt på Åland. På den tiden då gps eller mobiler med kartor inte existerade hjälpte Smedsbölemasten eller Tranviksfyren mången skogsvandrare att på något sätt navigera sig i omgivningen. Man visste åtminstone åt vilket håll Sund och Smedsböle befann sig i landskapet.

Senare kom mobilerna och antennmasterna, basstationerna, växte upp som svampar ur jorden. Jag minns hur jag i vinternatten stod uppe i tornet på Orrdalsklint med en kompis som jobbade med telemaster, och han pekade ut vilken mast som var deras och vilken som tillhörde konkurrenten.

Ny skyline

Vi ska inte heller glömma att bebyggelsen fått växa på höjden de senaste decennierna och gett Mariehamn och delar av Jomala en helt ny horisont. Länge var högre hus än tre våningar något otänkbart på Åland, möjligen med undantag för vattentorn och spannmålssilos då.

För att inte tala om de allt större passagerarfartygen, som minsann gett Mariehamn en ny ”skyline”. Det är en fascinerande syn att se de höga skorstenarna stäva fram högt över skärgårdens holmar. Eller att på eftermiddagen blicka mot Västerhamn när man kommer körande längs Lemlandsvägen nedanför Solberget.

Som vi vill se

Som alltid hörs den negativa opinionen mest, även om de negativa kanske är färre än de positiva. Forskning visar generellt att oron för negativa effekter är större i förväg än vad som faktiskt upplevs efter utbyggnaden.

Odiskutabelt är att en opåverkad havshorisont varken kan värma eller lysa upp vårt boende. Skönheten ligger i betraktarens ögon och är inget absolut begrepp. Vi ser vår omgivning på vårt eget sätt.