Åland gjorde rätt som tog striden för självstyrelsen i Helsingfors. Det pinsamma är inte att ålänningarna säger ifrån, utan att den finländska regeringen gör protesterna nödvändiga. På bilden Finlands statsminister Petteri Orpo (Saml) och Ålands lantråd Katrin Sjögren (Lib).Wilhelm Lindgren
Klart budskap från Åland - svaret rent jål
Nordiska rådet » De åländska politikerna vässade argumenten och förde Ålands talan bra i Helsingfors. Den finska regeringens svar på utebliven revidering var pinsam och finländska politiker fick lära sig en mild läxa om hur det kommer se ut när Åland nu står upp för självstyrelsen.
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Det var synnerligen nära att den åländska delegationen hade stannat hemma från Nordiska rådets session i Helsingfors under denna vecka. Finska regeringens behandling av Åland och självstyrelsen, och i slutändan alla oss ålänningar, är så undermålig och ett direkt hot mot grundläggande funktioner i vårt åländska samhälle att en markering måste göras. Trots allt valde våra åländska företrädare att fara till Helsingfors men det var med långa tänder och den främsta orsaken var att visa stöd för Grönland, Färöarna och Ålands gemensamma mål om att autonomierna skulle bli fullständiga medlemmar i Nordiska rådet. Men ålänningarna satt inte tysta utan den åländska rösten blev hörd och de finländska deltagarna fick en försmak av vad som kommer att ske när Åland nu börjar sätta ner foten och kräva det som är rättmätigt vårt.
Revideringen av självstyrelselagen är inte bara ett måste för att ålänningar ska ha samma grundläggande fri- och rättigheter som finländare. Det handlar även om nordisk säkerhet i det förändrade säkerhetsläget. Det nordiska samarbetet måste stärkas ytterligare och fler hinder måste rivas. Då måste även autonomierna vara en del av den utvecklingen.
För Färöarna och Grönland är detta inte ett problem då deras autonomier är moderna och bygger på de enskilda folkens rätt till självbestämmande. Men när det kommer till Åland är självstyrelsen så föråldrad, så till den grad att den inte passar in i den uppdatering av Helsingforsavtalet som krävs för att de nordiska autonomierna ska kunna upptas som fullständiga medlemmar. Den finska regeringens beslut att inte revidera självstyrelsen hindrar således inte bara Åland utan även Färöarnas och Grönlands möjligheter att bli fullständiga medlemmar. Det finska agerandet strör således även här salt i såren när det kommer till utvecklingen av det nordiska samarbetet.
Att låta självstyrelsen fastna och sedan ogilla att Åland säger ifrån är inte att ta ansvar. Det är, på ren åländska, jåligt.
Att de åländska politikerna nu lyft frågan om självstyrelsen, inte bara i själva anförandena utan även med nordiska politikerkollegor, är helt rätt. Behandlingen av Åland måste lyftas utanför Finlands gränser. Det är där Ålandsfrågan en gång avgjordes och det är där den hör hemma. Det är inte en enbart en finländsk angelägenhet.
Att de åländska representanterna även gjorde ett bra fotarbete syntes även i frågorna som ställdes i plenisalen riktade till lantrådet Katrin Sjögren (Lib), men även i frågorna som riktades till statsminister Petteri Orpo (Saml.). Där inte minst den svenska socialdemokraten Heléne Björklund frågade Orpo hur han ser på sin egen roll i detta? Och om han kan göra någonting mer för att få saken i hamn?
Ålandstidningen
Svaret från Orpo var svävande och inriktat på juridiska utmaningar. Varav Björklund mycket påpassligt poängterade att frågan inte bara handlar om juridik utan också om demokrati och tillit och förtroende mellan Finland och Åland. Tänk om regeringen i Helsingfors kunde ta till sig den givna och kloka slutsatsen och strunta i tjänstemännens aktiva motarbetande av en ny självstyrelse och se självstyrelsen för vad den är! Ett löfte till det åländska folket och ett internationellt åtagande.
Ålänningarnas agerande i Helsingfors väckte missnöje bland en del finländska politiker på plats, men det missnöjet ska riktas mot regeringens agerande gällande självstyrelsen. Det är direkt pinsamt att man nu hamnat i en situation där det finska agerandet gällande revideringen av självstyrelsen skadar det nordiska samarbetet och dessutom odlar skiljelinjer på flera nivåer. Regeringen kan inte gömma sig bakom juridiska invändningar eller tjänstemannaberedning. Det är regeringen som måste ta politiskt ansvar för att föra självstyrelsen framåt.
Att låta självstyrelsen fastna och sedan ogilla att Åland säger ifrån är inte att ta ansvar. Det är, på ren åländska, jåligt.
