Judy är född och uppvuxen i en stor och konstnärlig familj i norra London. Med både farmor och farfar som var konstnärer och målade tavlor, beskriver Judy det som en fin barndom att få sitta bredvid och titta på när de skapade. Något hon i dag ser att har präglat henne djupt. Under uppväxten var även hennes pappa väldigt mån om att barnen skulle växa upp med kulturen nära till hands.

– Jag har alltid skapat på något sätt. Jag började med att teckna och måla. Vi växte upp utan tv och lyssnade i stället mycket på radio. Då hade man händerna fria till skapande. Jag satt mycket och tecknade medan jag lyssnade på musik, berättar hon.

Den konstnärliga genen har fortsatt vidare i Judys familj. Hon beskriver sig själv som stolt mamma till två kreativa barn och en lycklig farmor till ett lika kreativt barnba´

Efter high school sökte Judy till en konstskola och kom in direkt.

– Jag studerade konsthistoria och ibland har jag tänkt att jag kunde ha jobbat med något inom det, forskat eller liknande. Det är så spännande, allt som har med konsten att göra och var den kommer ifrån.

Det var med målandet som hon ville lära sig mer om konstens värld. Men under utbildningens gång fick hon prova på allt möjligt, och förälskade sig i keramiken vid första lektionen.

– Jag blev fast direkt!

Efter utbildningen fick hon direkt jobb i en liten keramikverkstad i östra London. Ägarinnan hade nyss fått barn och ville dela sin verkstad och tid med någon. Men jobbet i verkstaden var väldigt annorlunda från skolans kreativa skapande – där var det direkt fokus på att producera och sälja.

– Det har varit mycket att producera och sälja för att få livet med keramiken att gå runt. I dag älskar jag att jobba för utställningar och konstprojekt. Då får jag ta ut svängarna och känna äkta glädje till det jag gör, säger hon.

Vägen till Judys verkstad

Några år in i Judys nya karriär som keramiker tog förhållandet med dåvarande pojkvännen slut och Judy längtade efter att få resa bort ett tag.

– Av en slump hittade jag en annons i en tidning om ett keramikerjobb i Finland. Det var Jussi Mäkilä som sökte personal, säger hon.

Efter att hon lämnat in sin ansökan besökte Jussi henne i London för att se vad hon skapade. Besöket ledde till att Judy i juli år 1977 fick jobb vid Jussis verkstad i Gustavs. När hon anlände till Finland blev hon direkt förälskad i naturen och den vackra sommaren. Judy och Jussi blev snabbt ett par och hon följde med honom när han några månader senare öppnade Jussis Keramik i Mariehamn.

– När vi skilde oss år 1992 bestämde jag mig för att öppna en egen keramikverkstad tillsammans med min bror. Det var då Krukmejeriet föddes, och det har ju bytt namn några gånger längs vägen.

I dag är hennes bror inte längre kvar i företaget och Judy driver allt på egen hand. Men för Judy var det inte helt självklart att stanna kvar på Åland efter sin skilsmässa.

– Efter skilsmässan tänkte jag på att flytta tillbaka till London, jag fick till och med ett jobb där. Men för barnen var då det bästa beslutet att bli kvar. Åland har fantastiska skolor och ett lugn som inte London kan erbjuda – och deras pappa var ju här. I dag är jag tacksam över att det var jag själv som bestämde att jag ville bo kvar här. Det var inget som bara hände mig, och ingen som påverkade mitt beslut.

Att det är Åland hon kom till, och bott på i över halva sitt liv, är något Judy ser på med stor tacksamhet.

– Jag brukar se mig omkring och tänka på hur fint det är här på Åland. Tänk att just jag får bo här!

Inspiration från livet

Inspirationen till sina skapelser tar Judy från allt hon sett i sitt liv.

– Desto äldre jag blir desto mer ser jag runtomkring mig, och desto mer uppskattar jag det jag ser. När man är yngre bara rullar dagarna på, små barn som tar upp tiden. Men i dag ser jag livet runtomkring mig med nya ögon. Och jag gillar det jag ser.

Idéerna kommer alltid till henne på natten – och nästa morgon sätter hon i gång. Starka färger och hur dessa kan kombineras är en röd tråd i Judys skapande.

– Medan jag sitter och drejar funderar jag på hur jag ska dekorera just denna skapelse. Jag funderar ofta på hur jag själv vill ha det hemma, och skapar efter det.

Hemma hos Judy finns enbart egentillverkade kärl och annan keramik. För Judy handlar det mycket om att testa sin egen design så den håller och fungerar i vardagen hemma hos sina kunder.

– Jag är dock väldigt självkritisk och blir aldrig riktigt färdig. Jag försöker alltid tänka hur jag kan göra en sak bättre. Jag älskar att töja på gränserna, säger hon.

Hur mycket olika verk hon skapat genom åren har hon inte en aning om. Men några favoriter bland alla olika designer har stannat kvar i hjärtat.

– Citronerna som återkommer på många av mina verk är min personliga favorit. Jag gillar grafisk konst och de starka färgerna. Och det gula ger glädje, tycker jag.

I dag ser hon tillbaka på sitt yrkesliv med en stor stolthet. Hon känner sig stolt över varje sak hon skapat, och är tacksam över att hennes alster kunnat skänka glädje åt sina nya ägare.

– Jag har aldrig känt att jag vill byta karriär. Jag älskar mitt liv. Och jag kommer alltid fortsätta skapa. När mina händer inte kan dreja mer kommer jag börja måla mer tavlor i stället. Meningen med livet är att ha kul, och det har jag!

Biohacking och livskvalitet

Disciplin är ett ord Judy beskriver som ett ledord i hennes liv. Hälsa och välmående är något hon aldrig tummar på, och i flera års tid har hon stigit upp tidigt varje morgon för att börja dagen med ett träningspass.

– Stiger man upp på morgonen så finns det ingen orsak till att inte få träningen gjord, det finns inte några distraktioner då.

Men träningen gör inte bara Judys kropp gott, den är även en viktig social del av hennes liv. Att sitta kvar efter morgonens pass och dricka kaffe och prata med vännerna som också tränat är en viktig del av Judys dag.

– Jag jobbar ju helt ensam, och har inte några kollegor. Så att umgås en stund varje morgon med mina vänner på träningen ger mig mycket energi inför dagen, säger hon och ler stort.

Utöver träningen är Judy även väldigt disciplinerad med sin kost. Hon har upptäckt biohackning, en livsstil som handlar om att hitta rätt kost för sin egen kropp. För henne innebär det att hon skapat en egen version av ketokost.

– Jag har kommit på vad jag mår bra av, och vad jag inte mår bra av. Jag följer inte någon viss diet, utan jag äter det som gör min kropp gott. Men visst anpassar jag mig till livet. Ett glas vin med vänner är inget jag utesluter om jag känner för det.

Utöver att Judy väljer mat efter sin egen kropp, så har hon även valt att införa periodisk fasta där hon har ett åtta timmars fönster varje dag då hon äter sig ordentligt mätt.

– Detta har inget med vikten att göra, tvärtom. Det är en helhet som får min kropp att må som allra bäst.

För att få ihop träning varje morgon och långa arbetsdagar återkommer ordet disciplin även i Judys dygnsrytm. Varje vardag har hon som mål att lägga sig vid 20:30 för att kroppen ska få den bästa återhämtningen. För Judy är detta bästa investeringen hon kan göra inför framtiden.

– Jag tar ansvar över mitt mående och vill vara så frisk som möjligt när jag är gammal, säger hon.

Lever livet som pensionär

Men att skapa det liv Judy gjort åt sig själv har inte alltid varit en dans på mjuka rosenblad.

– Det har kostat mycket att ta mig hit. Det har varit mycket jobb och lite fritid, många krossade relationer längs vägen. Min verkstad har varit mitt hem. Jag tror att mitt sätt att leva har gjort mig lite svår – jag tror att jag är svår att leva med. Man måste anpassa sig mycket för att få plats i mitt liv. Men jag har tagit med mig något från varje relation och aldrig slutat utveckla mig själv.

I dag är hon lycklig i en ny relation och redo att få uppfylla många av de drömmar som inte hanns med innan pensionen.

– Jag har nyligen fått uppleva senior interrail. Det var en treveckorsresa med tåg genom Europa. Vi hann se många platser och uppleva massor med saker. Jag har även besökt Flow-festivalen två år i rad. Musik är en stor del av mitt liv så även det var en häftig upplevelse. Jag försöker få tag om livet, ha så mycket glädje i livet som det går. Och lära mig nya saker, jag vill aldrig sluta utbilda mig.

Judy ser ut över sin verkstad och ler med hela ansiktet. Att det ligger ett helt liv av hårt arbete bakom det hon i dag kan visa upp är det ingen tvekan om.

– I dag är jag avundsjuk på mig själv och det vackra liv jag får leva.