Tom Manselin har alltid haft en kärlek till idrott och en aktiv livsstil. Därmed var valet av att tillbringa sin gymnasietid vid idrottslinjen vid Norrvalla i Vasa ett relativt självklart val. När han sedan några år senare flyttade vidare till Stockholm för att studera idrott vid Bosön började han även jobba med träning vid sidan av studierna.
Tom klättrade snabbt i karriären och inom kort var han fystränare för Hammarbys damfotbollslag i Damallsvenskan.
Forskade i USA
Jobbet som fystränare väckte mersmak och Tom ville fördjupa sig ännu mer. Han sökte till gymnastik- och idrottshögskolan där han tog sin kandidat- och masterexamen inom idrottsvetenskap.
– Det var även där jag började min professionella karriär inom idrotten. Först med Hammarbys Akademi för pojklagen, och sedan vidare till fystränare för deras A-lag i Allsvenskan.
Tom beskriver tiden vid Hammarby som mycket lärorik och utvecklande, samtidigt som han anser att det var väldigt mycket fokus på prestation.
– Man tänkte hela tiden på nästa match, och man måste hela tiden leverera och vara närvarande. Annars syntes det på lagets resultat.
Bild
Samtidigt dök det upp en chans att åka till USA för att jobba som forskningsassistent vid Stanford University, och Tom var snabb på att ta den. Uppdraget var att forska kring huruvida elitidrottare har en viss gen som ger dom förutsättningarna att bli elitidrottare. Han forskade även kring sportklockor och hur rätt resultat de ger sina användare.
– Det var en väldigt rolig tid! Jag var ganska dålig i skolan som yngre. Hade svårt att sitta still och läxläsning var inte min starka sida. Men när man hittar sitt intresse är är det mycket enklare att lära sig och det blir mitt i allt kul att gå till skolan, och man vill nå långt. Jag är stolt över det här, att jag tagit mig hit. Det trodde jag inte om mig själv tidigare, säger Tom.
Men tiden i USA tog slut när ett ännu mer lockande erbjudande dök upp i Sverige. Dessutom saknade Tom sin flickvän, som i dag är hans fru. Han fick nu chansen att jobba som utredare och strateg vid Antidoping Sverige. Efter att tidigare ha forskat inom syresättning och träning med extra syre, var detta en chans han inte ville missa.
– Jag fick i och med jobbet inom dopning se idrottens baksida, och fick mer förståelse för den. Det var en lärdom som är väldigt bra att ha med sig vidare i karriären.
Bryta ekorrhjulet
Åren rullade på och livet i Stockholm gick på i högt tempo. Tom blev pappa för första gången, och tillsammans med sambon Jessica började de lättsamt prata om att lämna storstaden och hitta en lugnare tillvaro. De besökte ofta Jessicas familjs stuga upp i Åre, och vid varje besök kände de båda att de inte ville åka därifrån.
– Det enda vi visste var att vi ville leva det liv som Åre hade att erbjuda. Resten fick lösa sig längs vägen, säger Tom.
Så 2018 tog de beslutet att packa ner den trygga vardagen de hade byggt upp, och tillsammans med sin bebis flytta till en helt ny miljö där de inte kände någon.
– Vi ville inte att livet skulle handla om jobb och att pendla till och från jobbet. Vi ville fokusera mer på vår fritid och frågade oss själva hur vi kan göra vår fritid mer värdefull. Det vi såg som prio ett var att vi ville tillbringa mer tid utomhus. När vi flyttade upp skrev vi till och med ett kontrakt med varandra om att vara mer ute.
Att de lämnade allt och flyttade upp till Åre utan desto mer än en lägenhet att flytta in i ser Tom inte som något negativt.
– Allt behöver inte vara klart för att man ska göra en livsomställning. Om viljan finns så löser sig det mesta. Man måste bara våga. Och framför allt våga klippa banden med det man känner att är säkert och tryggt.
Kvalitet i livet
I dag har familjen bott i Åre i fem år. För tillfället är de mitt uppe i sitt husbygge, efter att länge ha letat efter och väntat på den perfekta tomten. Fördelarna med livet i Åre är enligt Tom många, men han ser också att det tagit dessa år att komma till den punkt där de är i dag.
– Det tog fem år för allt att landa. Jag har hela tiden haft som mål att få jobba vid skidförbundet – det tog fem år och många omvägar att ta mig dit, genom att skapa kontakter och visa vem jag är.
Bild
Det enda negativa han kan se med livet vid skidorten är den stora mängd människor som rör på sig, in och ut. Det gör det svårt att hitta långvariga relationer då vänner de lär känna ofta lämnar Åre efter en tid.
– I Åre är man van med det här, att folk kommer och går. Vissa stannar bara en säsong, andra kanske längre. Några blir kvar i flera år. Men det är också lätt att skaffa nya bekantskaper och vänner här, eftersom i stort sett alla har friluftsliv och skidåkning som gemensamt intresse.
Men även om Tom trivs, och inte skulle vilja byta bostadsort, gör sig saknaden av familj och närmaste vänner då och då påmind.
– Vi är ju långt borta från nära och kära. Det betyder att vi ofta får lösa det mesta själv. Vi kan inte räkna med hjälp på samma sätt som när vi hade alla närmare oss. Men i stället blir det mer kvalitativ tid när vi väl ses. När någon kommer upp och hälsar på oss försöker vi ta så mycket tid vi bara kan till att verkligen tillbringa tid tillsammans.
Men den stora vinsten med flytten, som Tom ser det, är kvalitetstiden med barnen som kommit på köpet.
– Nu gör vi så mycket mer saker med barnen. Vi cyklar, skidar och är ute i naturen. Vi sitter inte i en lekpark och tittar på när de leker, vi är med dem och gör allt tillsammans. Vi mår alla bra, vi trivs alla bra. Vi har skapat oss ett liv vi verkligen vill leva. Det har fått ta lite tid, men nu är vi här.
Tom brister ut i ett stort leende och ser förnöjsam ut.
– I Åre mäter man lycka i mest skiddagar i stället för hur mycket man tjänar, eller vilken sorts jobb man har. Fritiden är fokuset och prioriteringen. Är det inte fantastiskt? Jag är nöjd och stolt över det liv vi lever just nu.
Ultralopp och mini-hockey
Men det är inte bara ett yrkesliv inom idrotten som Tom har valt. Att röra på sig och vara aktiv är en stor del av den han är. Med flera år som spelare för IFK Mariehamns ishockey i ryggsäcken, och friidrott som yngre, satsar han i dag på att utmana sig själv lite mer. Bland annat har avklarat en så kallad Svensk klassiker, och tagit sig igenom Vasaloppet två gånger. Även i Åre har han hittat sätt att testa sina egna gränser på, genom att springa samtliga fjällopp som arrangerats. Ett av dessa var fem mil upp och ner längs ett av bergen.
– Jag är en riktig tävlingsmänniska och går väldigt in för de saker jag tar mig an. Skidar jag Vasaloppet identifierar jag mig som längdskidåkare fram till loppet. Jag gillar att sätta mig själv i obekväma situationer.
Och än är han inte klar med med sina egna utmaningar.
– Kvar på listan finns väl en rejäl utmaning, ett multisportlopp där man tar sig till en plats från en annan och under fyra-fem dagar verkligen ger allt, dygnet runt. Det skulle vara spännande att se hur kroppen reagerar på en sådan sak, säger Tom medan ivern riktigt lyser i ögonen på honom.
I dag tar småbarnslivet upp mycket av tiden, och Tom är nu stolt tränare till sina söners hockeylag. En roll som han axlar med stor respekt och medvetenhet.
– Jag försöker att aldrig pusha barnen utan i stället motivera och ge dem frihet att utforska sporten själv, inte genom mina ögon. Jag vill hjälpa dem att hitta sin egen inspiration till att lära sig mer och utvecklas. Det är viktigt att vara en förebild för sina barn när det kommer till idrott. För barn gör ju inte som vi säger – de gör som vi gör!
Bästa av två världar
Vad framtiden kommer lastad med kan Tom inte svara på. Men om ytterligare fem år är han säker på att han och familjen är kvar uppe i Åre – och fortsätter vara sommarålänningar.
– Det är en riktig drömsituation, att få vara på Åland fyra–sex veckor på sommaren när Åland är som bäst. Och sen vara uppe i Åre när det är som bäst där, säger Tom.
Men en sak är han dock säker på. Han kommer fortsätta vilja utvecklas inom sin karriär och hitta nya sätt att hålla livet intressant.
Tom drar in ett djupt andetag och ser eftertänksam ut.
– Jag försöker alltid att tänka att det löser sig, för det gör ju oftast det!
