För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Åland nämndes som en av mottagarna när UNESCO ifjol upphöjde klinkbyggnadstekniken till ”Världsarv”. Utnämningen är inte ett penningpris. Tanken är att länder och områden – i detta fall i Skandinavien – skall bli medvetna om det kulturarv de hyser och verka för att det bevaras, inte i museer utan som levande tradition – på Åland framför allt i Sjökvarteret och på Vedudden. Stadens syn på Sjökvarteret och skötbåtshamnen på Vedudden har varierat genom åren: 2026 är det kommersen, inte kulturen, som sitter i högsätet.
Det var stadens politiker som 1984 erbjöd området Vedudden i Lervik som hamnplats på förmånliga villkor. Eftersom vägförbindelse saknades (och fortfarande saknas) roddes stock till platsen, ett hus av traditionell fiskelägestyp timrades, samt en rökbastu och en brokista. Det torde ha varit första gången på mycket länge som stockar bilades och knuttimrades. Mariehamns stadsbildsfond såg sig 1991 föranlåten att hylla föreningen med ett kulturpris för ”vård av det traditionella hantverket”. Arbetet hade gjorts på talka och många hade lärt sig tekniken, som i dag regelbundet kan ses i Sjökvarteret.
Tre år senare, när hamnen var färdig och sumpen Jehu under byggnad prisades föreningen av Julius Sundbloms minnesfond med ett stipendium för att ”stödja och uppmuntra den gärning som föreningen utför för att lyfta fram Ålands månghundraåriga båtbyggartradition ….”, således långt före UNESCO. Vilken kontrast mot 2026!
Nu åläggs föreningen bryskt att gå med på en höjning av arrendet för Vedudden från 50 euro till 4.000 euro (det ursprungliga budet). Passar det inte ska båtarna bort, byggnaderna och bron rivas och området ställas i ursprungligt skick till 1 mars 2027. (Ut på isen för att bränna rasket månntro?)
Till detta hör att föreningens verksamhet genom åren gett staden och landskapet mycket stor positiv publicitet. Både Vedudden och Sjökvarteret har fått stå modell för liknande satsningar i Sverige och Finland. Föreningen tog 1985 initiativet till ”Vinden Drar”, det nordiska mötet för seglare och klinkbyggda båtar som sedan dess årligen samlar upp till 300 entusiaster runt om i Norden och återkommit flera gånger till Åland. Vinden Drar har i år beskrivits i bokform.
Ålandstidningen
Det är numera tredje generationens skötbåtsseglare som dominerar Vinden Drar. Skötbåtsföreningen har genomgått en fantastisk föryngring. Vedudden kryllar av unga seglare, scouter och barngrupper. Det kan se stängt ut med fårstängslen men platsen är alltid öppen och allt olåst. Besökare kommer från när och fjärran.