För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Likabehandlingsprincipen är en grundläggande princip i offentlig förvaltning. Den ska värnas. Kommunen ska behandla invånare och verksamheter rättvist och beslut ska fattas på sakliga grunder. Men likabehandling betyder inte att alla alltid måste behandlas identiskt, oavsett omständigheterna.
Stadsmiljönämnden har beslutat att höja Ålands skötbåtsförenings årsarrende från 50 till 1.238 euro, en justering som samtidigt innebär att området föreningen får disponera minskar från cirka 3.900 till 1.250 kvadratmeter. Om föreningen inte accepterar villkoren riskerar den att behöva lämna och återställa området.
Att höja arrendet från dagens närmast symboliska 50 euro är i sig fullt rimligt. Men frågan är hur stor höjningen ska vara och vilka omständigheter staden ska ta hänsyn till när den bestämmer arrendet.
Motiveringen från staden och stadsmiljönämnden handlar framför allt om likabehandling. Staden ska tillämpa samma beräkningsgrunder för jämförbara arrendetagare och inte göra undantag för enskilda föreningar.
Det är i grunden ett rimligt resonemang. Men nyckelordet är just: jämförbara.
Ålandstidningen
Är en ideell förening som bevarar och underhåller traditionella skötbåtar jämförbar med en vanlig småbåtshamn? Är ett område utan allmän väg och begränsade användningsmöjligheter jämförbart med andra arrendeområden?
Och framför allt: Vad skulle staden egentligen använda marken till om Skötbåtsföreningen tvingas lämna den?
Området är i stadens generalplan betecknat som naturskyddsområde. Möjligheterna att exploatera marken är därmed begränsade. Det är knappast fråga om någon attraktiv byggtomt som staden går miste om betydande intäkter från.
Däremot finns här redan en verksamhet som tillför platsen ett värde.
Skötbåtsföreningen har funnits på Vedudden i 40 år. Föreningen bevarar och för vidare kunskapen om traditionella åländska bruksbåtar, en del av den nordiska klinkbåtstraditionen som finns på Unescos lista över immateriella kulturarv. Det handlar om levande kulturhistoria. Området är dessutom öppet för allmänheten.
Likabehandlingsprincipen förbjuder inte att olika situationer behandlas olika, så länge det finns sakliga och godtagbara skäl. Staden har ett betydande handlingsutrymme när den bestämmer hur den ska förvalta sin mark. Det handlingsutrymmet borde användas klokt. Att väga in en verksamhets kulturhistoriska betydelse, allmännytta och områdets särskilda förutsättningar behöver inte innebära något godtyckligt undantag. Det kan tvärtom vara en del av en vettig bedömning.
Därför borde stadsstyrelsen överväga att ta upp ärendet till ny behandling. Inte för att likabehandlingsprincipen ska åsidosättas, utan för att säkerställa att den tillämpas på ett klokt sätt, där också platsens särskilda förutsättningar och föreningens kulturhistoriska betydelse beaktas.
Det borde gå att hitta en bättre lösning än den som nu ligger på bordet.