Insändare

Därför är inkomstavdraget viktigt

Publicerad

Skicka in en insändare

För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.

Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).

Lagtinget har klubbat förslaget om ett inkomstavdrag i utkomststödet, och utifrån min yrkesroll vill jag förklara varför avdraget kan vara ett viktigt verktyg för ökad sysselsättning och också socioekonomiskt hållbart.

Grundprincipen är att det ska löna sig att arbeta. Om varje euro som tjänas genom arbete leder till en motsvarande minskning av utkomststödet blir den ekonomiska vinsten av att ta ett inhopp obefintlig. Människor riskerar tacka nej till korta anställningar, deltidsjobb eller andra arbetsmöjligheter som också innebär kostnader för till exempel resor och barnomsorg. Genom avdraget får den som arbetar behålla en del av inkomsten och skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta blir tydligare.

Vägen till arbete går sällan direkt från utkomststöd till heltidsanställning. För många sker utvecklingen stegvis genom lågtröskelverksamhet och sysselsättning från KST, till arbetsprövning och anställningsstöd från Ams och deltidsarbete innan man når full självförsörjning. Arbetsmarknaden fungerar som en trappa, inte som ett enda kliv. Här är det första steget avgörande och det ekonomiska incitamentet moroten som kan få en att ta klivet.

I debatten nämndes Palviainens studie om det finländska inkomstavdraget. Studien kan inte påvisa någon statistiskt säkerställd sysselsättningseffekt, men innehåller också viktiga begränsningar som måste diskuteras. Den säger till exempel lite om effekterna på kortvariga arbeten och den analyserar inte alls arbetsmarknadens faktiska efterfrågan på arbetskraft som troligtvis påverkat utfallet.

OECD-rapporten ”Can Disability Benefits Promote (Re)Employment?” lyfter exempel där människor uppmuntras att kombinera arbete och sociala förmåner. Erfarenheterna visar att när stöden minskar gradvis i takt med att arbetsinkomsterna ökar blir det mer attraktivt att ta arbete och successivt utöka arbetstiden och att länder som möjliggör detta har bättre förutsättningar att uppmuntra människor att kombinera arbete och stöd.

Att skillnaden mellan lågavlönat arbete och utkomststöd riskerar att bli för liten nämndes också. Det är ett resonemang som ställer de mest ekonomiskt utsatta mot de näst mest utsatta. Problemet här är inte att en person med utkomststöd får behålla en del av sin inkomst utan att många låginkomsttagare har för svaga ekonomiska villkor. Lösningen kan inte vara att människor som försöker ta sina första steg in på arbetsmarknaden ska hållas kvar i ekonomisk utsatthet för att upprätthålla skillnader mellan grupper med små marginaler.

Cita Nylund

T.f föreståndare för sysselsättningen Fixtjänst, KST