Vad är Ålands vision för barn och utbildning?

De senaste utlåtandena från barn- och utbildningsministern Annika Hambrudd (C) kring barnomsorg och utbildning på Åland gör mig djupt bekymrad. Denna oro handlar delvis om hur det blir för barn och unga här och nu, men också om hur barn- och utbildningspolitiska beslut riskerar att försvaga hela Åland i längden.

Hambrudd anser att Åland ska spara genom att slopa barnens subjektiva rätt till barnomsorg, trots att beredningen varnar att åtgärden kommer att slå mot de mest utsatta barnen.

Färre inlärningsmål anses av ministern vara lösningen för Ålands dalande inlärningsresultat i kärnämnen matematik och svenska. Stora skillnader i undervisningstimmar i kärnämnen mellan skolor i olika åländska kommuner ses inte som ett problem, trots att Ålands Lärarförenings ordförande Karsten Steiner flaggar för att de ökar ojämlikheten och äventyrar inlärningsresultaten, som redan nu är sämst i Finland.

För högskolans del förespråkar ministern att landskapsregeringen ska bryta utbildningsavtalet inom vars ramar högskolan själv sparat för att kunna investera i utveckling och tillväxt. Landskapets ekonomi är utsatt för systemrisker kopplade till litenhet och stagnation. Enligt Åsubs siffror återvänder endast en tiondel av de unga som studerar på högskola utanför Åland. En attraktiv åländsk högskola som arbetar framåtsyftande och lösningsorienterat både lokalt och internationellt kan stävja denna förlust genom att attrahera inflyttning, tillväxt och extern finansiering.

Var lämnar detta Åland?

Barnens subjektiva rätt till barnomsorg jämnar ut skillnader barn emellan och förebygger klyftor och framtida kostnader inom social- och hälsosektorn. Begränsningar i rätten slår hårdast mot de redan mest utsatta, ökar sociala kostnader och minskar social kohesion på sikt. Tidiga insatser är avgörande. Genom barnomsorg kan barn i behov av stöd fångas upp och har lättare att anpassa sig när de börjar i grundskola.

Finlands undervisningsminister Anders Adlerkreutz beskriver grundskolan som den viktigaste framtidsinstitutionen i samhället. Åländska grundskolor pressas av sparkrav samtidigt som inlärningsresultaten i kärnämnen matematik och svenska dalar. Är det rätt att minska inlärningsmål för att uppnå önskade resultat?

Landskapets största och kraftigt växande budgetpost är ÅHS. Eftersom utbildning förebygger marginalisering och lägger grunden för bättre hälsa livet genom, utgör utbildning den viktigaste enskilda skyddande faktorn mot ökande hälso- , sjukvårds- och socialvårdskostnader.

God ekonomisk hushållning kräver att samhällets kärnområden styrs utifrån en långsiktig vision och strategi. För att lägga en stabil grund för framtiden och förebygga risker genom hela samhället måste politikområden samordna sina målsättningar.

Därför vill jag ställa en öppen fråga till barnrätts- och utbildningsminister Hambrudd:

Vad är Ålands vision för barn och utbildning? Vad ingår i den långsiktiga strategin för att uppnå denna vision?

Aino Waller (S)