Ledare
Läkare och kommuner förväntas hantera nästa kris med regler som är skrivna för ett annat system. Juridik och teori sätts före verklighet och vi brukare blir i kläm. Beredskapslagen måste göras om så det anpassas även efter åländska förhllanden.
Karin Hougberg
Ska läkare välja mellan finska påbud eller vård?
Lagstiftning » Det är inte jurister som tar emot nästa kris, utan läkare, kommuner, landskapsregeringen och vanliga ålänningar. Ändå formades beredskapslagen vid ett skrivbord i Helsingfors utan verklighetsförankring. Om reglerna inte går att följa här, vad är de då egentligen värda?
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Ska en läkare, som ska vårda dig, behöva välja mellan regelverk och vårdansvar? Ska åländska kommuner kunna bli befallda att utföra saker utan att de får kostnadstäckning som finländska myndigheter får när staten beordrar? Risken är stor.
Frågorna är fortsättningsvis olösta samtidigt som Ålandsdelegationen nu kommit med ett utlåtande som i praktiken innebär att Finland kan åsidosätta åländsk lagstiftning och myndighetsstruktur i undantagsförhållande.
Frågan om beredskapslagens tillämpning på Åland kan snabbt bli komplext. Samtidigt är det mer än teori. Det syntes tydligt under coronapandemin när påbud och bestämmelser från ministerierna i Helsingfors skickades till Åland. Plötsligt stod de åländska myndigheterna och sjukvården inför tydliga praktiska problem. Problem som rent konkret kan innebära att en läkare tvingas välja mellan regelverk och vårdansvar. Allt för att den finländska lagstiftningen inte är anpassad till det åländska samhället utan är utformad efter det finländska systemet med välfärdsområden.
Det är tydligt att problemet inte är någon enskilt undantag utan återkommer. Det är också tydligt att beslut fattas utan tillräcklig förankring på Åland och att man inte fullt ut beaktar åländska förhållanden.
Beredskapslagen är förvisso finsk behörighet men det ska nyttjas i det åländska samhället med den struktur Åland har för sjukvård och myndighetsutövande. Vi har inte några välfärdsområden och vill absolut inte ha några heller. Dessutom har vi självstyrelse och den måste respekteras även vid undantagsförhållanden. För det är i den strukturen som den åländska resiliensen vilar.
Det är skillnad på juridik och verklighet. Den skillnaden tycks både Ålandsdelegationen och ministerierna i Helsingfors underskatta. Åland har strukturella särdrag som måste beaktas. Men det är inte bara innehållet i lagen som är problematiskt, utan det är även hur den tas fram.
Och bara för att vara tydlig; en beredskapslag som inte fungerar på Åland är inte en fungerande beredskapslag. Det kan rimligen inte vara lagstiftarens avsikt.
Den åländska kritiken kring beredskapslagstiftningen har funnits länge. Erfarenheterna från pandemin har inte tagits tillvara av Helsingfors och det riskerar att upprepa samma problem. På många sätt är det en ”skrivbordsprodukt” utan anpassning till åländska förhållanden. Resultatet blir en lagstiftning som inte fungerar i praktiken.
Problemet här är att vi får en sämre krishantering på Åland än i Finland. Ålänningars behov riskerar hamna i skymundan till förmån för regelverk som inte är anpassade till verkligheten.
I det stora leder det även till att självstyrelsen är något som bara gäller ”så länge det passar” finska ministeriers syn på autonomi och självbestämmande.
Nu förs förslag på ytterligare en arbetsgrupp fram för att råda bot på problematiken. Men ännu en arbetsgrupp ordnar inte upp saker. Åland måste bli tydligare kravställare. Åland ska involveras tidigare i lagstiftningsarbetet för att dylika situationer ska undvikas i framtiden. Dessutom måste mekanismer införas som säkerställer att lagar är tillämpbara på Åland innan de antas.
Att erfarenheterna från pandemin inte fullt ut tas tillvara är djupt problematiskt. Samma problem riskeras upprepas och är det något alla lärt sig från barnsben är det att man ska lära sig av sina erfarenheter och misstag. Men tydligen gäller det inte i detta fallet.
Och bara för att vara tydlig; en beredskapslag som inte fungerar på Åland är inte en fungerande beredskapslag. Det kan rimligen inte vara lagstiftarens avsikt. Finland har två lagstiftande parlament och två lagstiftningar. Det måste också återspeglas i hur lagstiftning bereds och genomförs.
