VA-planen hotar kommunernas självstyre

Den nya VA-planen må vara tekniskt imponerande, men bakom siffrorna döljer sig ett allvarligt försök att återigen kringgå kommunernas planeringsmonopol. Enligt Kommunallagen för Åland (1997:73) har varje kommun rätt att självständigt planera och förvalta sin infrastruktur. Det är en grundpelare i vår självstyrelse – och därmed i våra demokratiska rättigheter som ålänningar.

Som kommuninvånare har jag varken deltagit i någon omröstning eller sett något medgivande från våra 16 fullmäktige i denna viktiga Mise-frågas förlängning. Ändå föreslås nu ett centralt VA-bolag, styrt av landskapsregeringen. Det är inte bara ett brott mot kommunernas rätt till självbestämmande – det är ett sätt att sätta oss väljare bokstavligt och bildligt på pottkanten. Lokal insyn och inflytande riskerar att försvinna.

VA-planen talar om miljoner i avgiftsfinansiering i stället för som tidigare med skattefinansiering. Men varför ska vi som redan betalar skatt tvingas betala igen – denna gång till ett bolag vi inte styr över? Det luktar smygprivatisering, inte samhällsnytta.

Vi har sett liknande tendenser tidigare – som förslagen om att urvattna kommunernas vetorätt i plan- och bygglagen. Vad blir nästa steg? Ska vi acceptera att våra hem inspekteras och mikrofilmas av privata bolag under gröna flaggan, utan lokal demokratisk förankring?

I Norden är VA-systemen offentligt ägda. Ett undantag är Jyväskylä i Finland, där delar av VA såldes till privata aktörer – vilket ledde till protester från över 84.000 medborgare på bara några timmar. Det säger något om hur känslig och viktig denna fråga är.

Vatten är en mänsklig rättighet, inte en affärsidé. Låt kommunerna fortsätta ta ansvar. Låt oss försvara vår självstyrelse. Och låt oss säga nej till att bli överkörda av centraliserade lösningar som saknar folkligt stöd.

Elån